♥

Jag vill finnas hos dig, med dig, inom dig.
Jag vill ta din smärta och lägga undan den,
förstöra den, förgöra den, döda den.
Jag vill se dig le igen, det där vackra mjuka
varma leendet som bara du har.
Jag vill höra dig skratta, klart och glatt
precis som du brukade göra.
Jag vill höra din röst, se dig i ögonen,
snälla prata med mig, se på mig, rör vid mig.

Varför är du rädd för mig nu?
Varför lämnar du mig ensam såhär?
Varför försvinner du ifrån allting?

Andas.
Stanna.
Ta det lugnt.
Finns där.
Lova mig det.
Är du kvar?
Jag har glömt.

Medan du sov, så ville jag lägga handen på ditt bröst
för att känna och höra dig andas.
Känna hur din bröstkorg höjdes och sänktes
i en underbar liten rytmisk dans.
Medan du sov, så ville jag lägga mig lite närmre
för att få lite av dig och din värme.
Lyssna på hjärtslagen, känna din puls slå,
bara finnas och vara i din närhet.
Medan du sov, så ville jag ge dig en kyss på kinden
eller på munnen eller pannan. Sak samma.
Ville bara känna smaken av dig,
sötman från din hud, låta tanken bli beröring för en enda gång.
Medan du sov, så ville jag beundra dig
och det var precis vad jag gjorde den natten.
Du sover så vackert, hela du i harmoni.
Och jag ville så gärna, medan du sov.
Medan du sov, så var du vackrare än någonsin.
Jag la mig lite lite närmare dig, och viskade i ditt öra
"Jag älskar dig. Tack för att du finns."

Besök Tonys blogg
Har varit in och terroriserat honom lite med min kamera idag
Fler bilder från hans rum dyker upp då jag pallar redigera fler









Missade att göra två fläckar svartvita men sen tyckte jag att det var lite snyggt också



Nejmen titta! Icke-svartvita bilder. Inte illa!

I won't last long
soon I'll be gone
I won't last long
soon I'll be gone

it's all the same to me
there's nothing to see
it's all the same to me

I feel so weak
I won't last long
I feel so weak
weak in the world

it's all the same to me
there's nothing to see
it's all the same to me
I'm not made to last
I'm not made to last
I will soon be gone
yeah yeah yeah yeah yeah

I won't last long
soon I'll be gone
I won't last long

I'll be gone

there's nothing for me to be
what will happen to me
what will happen to me
although I'll soon be gone
I'll still think of you
oh I'll think of you
and I will soon be gone

- Broder Daniel, I'll be gone

---

Jag har slutat söka din blick, för din viker alltid undan. Vad är det du är så rädd för? Är du rädd för att möta min blick för att du så väl vet om att det kanske inte är mig du kommer se? Du vet att det inte alltid är jag. Du vet att det finns två i oss. Det finns en till som bor i min kropp. En till bakom samma röst som jag. Bakom samma kropp. Det svider i mitt hjärta att se att du kan inte se skillnad på oss. Du vet inte vem som pratar med dig. Du ser inte skillnad mellan mig och henne. För att du inte vågar se mig i ögonen.

Jag kan inte avgöra vad som gör ondast. Se dig såhär eller se mig själv i spegeln. Se hur du lider eller se vem jag har blivit. Har slutat tänka på det. Har ingen energi kvar i själen. Mitt hjärta får ingen näring. Snälla, rör vid mig. Våga röra vid mig. Ignorera mig inte. Isolera mig inte. Jag lever fortfarande, jag är inte död än. Rör vid mig. Bekräfta att jag fortfarande existerar.

Se mig i ögonen, så kommer du veta vem det är du talar med. Du kommer se. Bakom henne finns jag, framför henne står jag. Se mig i ögonen. Rör vid mig. Våga älska mig, våga finnas där för mig. Försvinn inte nu. Jag behöver dig här. Du är mitt ljus i mörket. Allting annat är så mörkt.

Tisdag

Hammaren
”Varför ska man aldrig säga att man gör modern konst?” Föreläsning i mindre grupper med Jelena Rundqvist, curator och linjeföreståndare Brunnsvik Konst.

8.30 - 10.00 Ord och Musikpedagogerna
10.00 - 11.30 Humanisterna
12.30 - 14.00 Boomtown
14.30 - 16.00 Konst

Onsdag

Storstugan
09.30 – 11.30
Hoola Bandoola Band – Örjan Svedberg, författare och lärare på Brunnsvik Ord föreläser om bandet utifrån sin bok.

Storstugan
12.30 – 14.30
Våga öppna käften – Sofie Wiklund, tillförordnad rektor, skildrar sitt skrivande i egenskap av ledarskribent på Dala-Demokraten och opinionsbildare. En föreläsning om hur man vågar skriva det som alla andra bara tänker.

Torsdag

Hallen
9.00 – 11.30
”Vi tror på varje människas förmåga och inneboende kraft till självförverkligande” – Solveig Gudmundsdóttir, Marie-Louise Honka, Bragi Olafsson, lärare på Humanistiska behandlingspedagoglinjen ger dig en inblick i utbildningen. Presentation och praktiska övningar står på schemat.

12.30 – 16.00
Tankar och diskussion kring missbruk

Jag hatar sättet ni ser på mig, era blickar och era sneda leenden.
Jag hatar sättet ni tilltalar mig på, era röster och valen av era ord.
Som om ni kunde känna mina känslor bara genom att sitta i samma rum som mig.
Som om ni kunde förstå bara genom att andas samma luft som mig.

Det ligger något falskt i att få höra "Jag förstår",
något fel i att få veta "Det kommer ordna sig".
Det låter mer som rutiner, sånt ni säger till alla,
sånt som ni lärt era läppar att uttala utan att ni ens anstränger er.
Jag tror inte på er.
Jag vill fan inte tro på er mer.

Ni behandlar mig som om jag vore en sten ibland,
och ibland som om jag vore skör som en liten glasbit.
Ni påstår att ni ska ta hand om mig, hjälpa mig, stötta mig, rädda mig.
Men vafan.
Mig kan ingen rädda.
Ingen förutom jag själv.
Så låt mig vara ifred.

Ni finns där och kallar er experter.
Ni har läst om det här, min sjukdom och såna som jag.
Ni kan det här tror ni, för ja ni har ju för fan utbildning och allt.
Inget går väl upp mot att läsa en bok om saker och ting.
Vem fan behöver erfarenheter!

Känner mig så ensam bland er.
Oavsett hur många ni tränger in i detta lilla vitmålade rum.
Känner mig så mörkrädd här.
Oavsett hur rosa gardinerna är och prickiga alla dukar må vara.
Känner mig så borttappad just nu.
Oavsett om ni letar efter mig eller inte.
Känner ingenting snart.
Oavsett så gör jag inte det.

Jag mår illa och ni ställer fram en hink åt mig,
men ni frågar aldrig och ni bryr er inte om varför jag mår illa.
Jag vill kräkas men jag tillåter inte mig själv att göra det längre,
jag orkar inte mer och ni ger er själva den äran som egentligen är min.
Ni tror att ni botat mig bara för att jag själv bestämt mig för en sak.

Det bankar och svider, gör ont och känns fel.
Hela min kropp känns som ett stort stycke trasighet
och mitt huvud verkar på något sätt vibrera som om det låg en stor katt ovanpå och spann.
Jag går på toaletten och låser dörren,
jag vill aldrig mer komma ut igen.
Jag vill bara vara någon annan.
Jag orkar inte med mig själv längre.

Ni säger att ni kan det här, ni är experter, ni vet allt.
Ni vet inte ett piss om mig.
Inte ett skit om vem jag är.
Om man skrapar lite på sjukdomen så finns det för fan en människa under allt!
Så snälla.
Upplev eller håll käften.

1. Skaffa dig kunskap
Låna böcker och läs om ångest på internet. Ångest är en del av livet och beror på både psykologiska och biologiska förutsättningar. Det är bra att känna till.

2. Respektera dina känslor och reflektera över dem.
Tänk efter och försök att analysera om det har hänt något speciellt i ditt liv som kan förklara varför du känner ångest. Det kan vara svårt att erkänna starka känslor för sig själv, men försök ändå att lyssna på dem och försöka förstå varför de kommer.

3. Berätta om din ångest.
Försök att sätta ord på dina känslor. Det är bra om du kan berätta om din ångest för någon du känner att du kan lita på som t.ex. en vän, skolkurator, tjejjour eller någon annan vuxen. Dölj inte din ångest, den är inget att skämmas för!

4. Undvik negativ stress
Försök att hålla dig undan från situationer som leder till mycket stress. Får du ner stressnivån kan ångesten minska också. Men även om det är viktigt att undvika för mycket stress är det också viktigt att inte undvika vardagliga saker som att gå till skolan, arbetet, träna och handla. Försök att fortsätta göra allt det du brukar göra även om det kan ta emot ibland. Om du isolerar dig  kan det bli svårare att komma tillbaka till vardagen och gamla vanor senare.

5. Rör på dig
Promenera eller hitta på något annat som du tycker är roligt, gärna med en kompis. Det gör att ångesten lättar.

6. Undvik alkohol
Många använder alkohol för att försöka bli av med ångesten för en stund, men den kommer tillbaka. Ofta värre än den var innan du drack.

7. Försök att sova ordentligt
Ångesten kan ofta göra att du sover sämre men om du lyckas sova leder det gärna till du mår bättre och att ångesten minskar.

8. Dra ner på koffein och nikotin
Om du dricker för mycket kaffe, coca cola eller andra koffeinrika livsmedel eller om du röker kan det i sig göra att du får sömnsvårigheter och ångest.

Hjälp och stöd
Vänd dig till din husläkare på vårdcentralen om du tror att du har blivit deprimerad. Om du inte vill gå dit kan du prata med en kurator, skolsköterska eller någon annan vuxen som du litar på. Om depressionen blir värre och du får självmordstankar är det viktigt att du omedelbart söker hjälp. Din skolsköterska kan slussa dig vidare till någon som verkligen kan hjälpa dig. Känner du att du inte har någon i din närhet du kan lita på så finns det hjälporganisationer du kan ringa till anonymt, t.ex. oss tjejjourer eller BRIS (0200-230 230).

Vill du skada dig själv?
Om du känner en impuls att skära dig själv eller skada dig själv på något annat sätt, försök att göra något helt annat och avleda uppmärksamheten. Gå ut ur rummet du är i, gå ut och gå, ring till en kompis och gå ut på stan, titta på en film du blir glad av, försök att hitta något som hjälper för dig. Lyckas du avleda en impuls så belöna dig själv!

Försök att hitta gemensamma nämnare mellan olika tillfällen då du känner att du vill skada dig själv. Är du trött? Stressad? Har du det bråkigt omkring dig? Är du uttråkad? Törstig? Om du hittar det som leder till att du vill skada dig själv kan det vara lättare att förebygga. En av de viktigaste sakerna är att bekräfta för sig själv att det man känner är helt okej. Håll kvar den känslan tills den klingar av och försök att inte skada dig själv för att få bort den. Det är att ta sig själv på allvar.

Författare: Tjejjouren Engla, Ängelholm

---

Tips vid ångest

För att hantera ångest kan du här få några tips, för dig själv, anhörig eller vän. Det finns möjlighet att med egen insats göra något väsentligt åt sin eller andras livssituation.

Det är lätt att ge tips, svårare att använda sig av dem. För att hantera ångest behöver du lära olika strategier. Inlärning kräver övning och det är lätt att ge upp. Å andra sidan står du inför möjligheten att med egen insats göra något väsentligt åt din livssituation. Men räkna också med bakslag - vissa dagar känns det svårare än andra. Tänk på vad du skulle säga till någon annan som stod inför en svår utmaning!

Innan du läser vidare är det viktigt att känna till att inget av tipsen syftar till att ta bort ångesten fullständigt. Ångest är nämligen livsviktigt! Människor som föds utan förmåga att uppleva ångest eller som förlorar förmågan genom exempelvis förvärvad hjärnskada utsätter sig ofta för oerhörda risker. Det här kan vara bra att känna till, särskilt med tanke på att ångestproblematik ofta vidmakthålls av att man utvecklar en rädsla för själva ångestkänslan.
Tips 1 : Graderad övning

Ångest är fruktansvärt obehagligt så du gör allt för att undvika den. Det finns ju ingen uppenbar nytta med symtomen på ångest och du kanske har utvecklat en rädsla för vad de innebär! När du börjar undvika områden i livet där rädslan är överdriven så slipper du obehaget, men förlorar livsutrymme.

Graderad övning handlar om att vinna tillbaka detta utrymme genom att närma sig det som väcker obehag och stanna kvar tills reaktionen lägger sig. Precis tvärtemot det du känner för att göra! En stor skillnad mot hur det brukar se ut i vanliga fall är dock att i graderad övning sker det planerat.

Lista ner alla situationer som väcker obehag och ordna dem i en ångesthierarki (0-100). 0 = ingen, 25 = mild, 50 = måttlig, 75 = stark, 100 = extrem.

Plocka en situation som väcker mild till måttlig ångest och planera hur du kan öva dig på denna. Var kreativ! Nyckelord för framgångsrik övning är: graderad - moment som kan ökas och minskas i svårighetsgrad, upprepad - att kunna göra samma moment flera gånger, förlängd - att kunna hålla på tillräckligt lång tid tills den överdrivna rädslan har minskat.

Öva! Ta nästa steg i hierarkin när du klarar av att möta de situationer du har listat ner på steget innan. Det kan underlätta att öva tillsammans med någon. Var överens om vad ni ska göra - du får inte tvingas till något eller utsättas för några överraskningar.
Tips 2 : Distraktion

När du har ångest är det lätt att bli öuppslukad av sig självö. Obehaget i kroppen är väldigt närvarande. Katastrofala tankar, tolkningar och bilder börjar snurra i huvudet. Ångesten hålls därmed på en hög nivå eller ökar. Ett sätt att hantera detta är att distrahera sig - att bryta fokuseringen ett tag på det som väcker obehag. Denna strategi bör därför inte användas samtidigt om man medvetet närmar sig ångestväckande situationer som i graderad övning.

Vilken typ av distraktionsteknik som passar beror på person och situation, det viktiga är att det tar så mycket uppmärksamhet i anspråk att det konkurrerar ut den negativa fokuseringen. Bli dock inte orolig om lite obehag gör sig påmint - styr bara uppmärksamheten tillbaka till ditt distraktionsobjekt. Exempel på distraktion där listorna kan göras oändliga är:
Fokusera på omgivningen

Ta vara på alla intryck som erbjuds omkring dig här och nu. Bland människor kan du exempelvis koncentrera dig på vad de talar om, hur de ser ut, hur gamla de är, fundera över deras yrke/hobby. Du kan fokusera på själva platsen där du befinner dig, dess färger, föremål, ytor, dofter, ljud.
Mentala övningar

Räkna baklänges, repetera multiplikationstabellen, komma på så många ord som möjligt som börjar på en bokstav, räkna får eller lösa korsord. Beskriva i fantasin trevliga minnen eller fundera över vad du skulle göra om du vann en stor summa pengar.
Fysisk aktivitet

Engagera dig i fysisk aktivitet som tar din uppmärksamhet i anspråk. Tvätta bilen, dammsug, spela bandy, gå på gymping, rensa takrännor från löv.

Från Depressionslinjen

---

Vi reagerar olika

En människas ångest är individuell. Förutom att ångesten påverkar hur du mår psykiskt tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Vanliga tecken är:

hjärtklappning
svettningar
klump i halsen
muntorrhet
spända muskler
domningar
stickningar
illamående
yrsel
andnöd.

Livsviktigt alarmsystem i kroppen
Ångest och rädsla är en del av ett livsviktigt alarmsystem som finns hos alla människor. Systemet behövs för att du ska reagera vid hot eller fara. Då aktiveras flera försvarsreaktioner och beredskapen i kroppen höjs. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och adrenalin släpps ut i blodet.

Alarmreaktionen styrs av det autonoma nervsystemet, den del av nervsystemet som inte går att kontrollera med viljan. Efter en stund kommer alarmreaktionen klinga av och den akuta ångestreaktionen går över. Vid en del ångestsjukdomar är alarmsystemet överkänsligt och sätts igång utan att det finns ett hot eller en fara. Den här överkänsligheten kan behandlas med särskilda psykologiska metoder och/eller medicinering.

Ångestsjukdomar
När det handlar om ångest som hindrar det dagliga livet så kan man tala om att det är en sjukdom. Det finns flera olika ångestsjukdomar. Specifik fobi handlar om en stark rädsla för något särskilt, till exempel ormar. Paniksyndrom innehåller plötsliga ångestattacker. Social fobi är en sjukdom där det finns en stor rädsla för att stå i centrum för andras uppmärksamhet och att göra bort sig. Generaliserat ångestsyndrom kännetecknas av ständig oro. Posttraumatiskt stressyndrom kan vara följden av svåra livshändelser. Tvångsyndrom innehåller obehagliga tvångstankar och tvångshandlingar.

Egenvård
Beroende på hur stark din ångest är kan du skaffa dig redskap att hantera den. Vet du att du lider av ångest och har sökt hjälp tidigare behöver du inte alltid söka dig till sjukvården.

Skaffa dig kunskap
Läs till exempel om olika ångesttillstånd här på Vårdguiden.se. Ångest är en del av livet. Den varierar beroende på våra olika biologiska och psykologiska förutsättningar.
Respektera och reflektera över dina känslor. Det kan vara svårt att erkänna starka känslor för sig själv. Långt ifrån all ångest kan förklaras av livsstil och påfrestningar i livet, men försök ändå att analysera om det har hänt något i ditt liv som förklarar dina känslor av ångest.
Berätta om din ångest. Försök att sätt ord på dina känslor. Det är bra att berätta om ångesten för någon som du har förtroende för, till exempel en nära anhörig eller vän. Du ska inte dölja din ångest och absolut inte skämmas över den.

Undvik negativ stress
Negativ stress kan vara påfrestningar i en relation, ensamhet eller arbetet. Det kännetecknas ofta av vanmakt och olust. Ökad stress kan ge mer ångest. Du kan, så gott det går, försöka att undvika negativ stress. Får du ner stressnivån kan även ångesten minska. Det är viktigt att du inte håller dig borta från vardagliga aktiviteter som att arbeta, handla och träna, även om det kan ta emot. Risken är att du annars isolerar dig och får allt svårare ångest när du försöker återgå till normala vanor.

Sov ordentligt
Det är viktigt med sömn. Man får ofta sämre sömn av ångest, men om du lyckas sova ordentligt minskar den ofta. Du kan eventuellt ta hjälp av receptfria rogivande tabletter från apoteket.

Öva dig på att slappna av
Genom att träna avslappning kan du lära dig att bättre kontrollera ångesten och dämpa kroppsliga tecken som muskelspänning och huvudvärk. På apoteket kan du köpa CD-skivor med avslappningsövningar.

Rör på dig
Promenera eller hitta ett annat sätt att aktivera dig, gärna tillsammans med en god vän. Det gör att ångesten lättar.

Undvik alkohol
Många använder alkohol, det kan ge tillfällig lindring. Men ångesten kommer tillbaka, ofta värre än tidigare.
Dra ner på koffein och nikotin. Mycket kaffe och cigaretter (eller andra former av nikotin) kan i sig ge ångestsymtom och sömnsvårigheter.

Fråga om råd
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Under Hitta frågor och svar kan du leta upp din fråga eller ställa en egen fråga till personal inom vården. De som svarar har tyvärr inte möjlighet att svara på alla frågor.

Du kan också ställa en fråga och få ett personligt svar genom att logga in på Mina vårdkontakter.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.

Sök vård
Om råden under Egenvård inte räcker och du lider av stark ångest kan du kontakta din vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Har du akut behov av vård ska du söka psykiatrisk akutvård.
Du kan kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
För dig som vill veta mer – regionalt vårdprogram Ångestsyndrom
Du som vill läsa mer om ångestsjukdomar och hur man inom Stockholms läns landsting arbetar med utredning, diagnos och behandling, kan ta del av det regionala vårdprogrammet Ångestsyndrom.

Från Vårdguiden

---

Låt mig existera.
Låt mig andas.
Låt mig finnas.
Låt mina hjärtslag höras.
Låt min puls slå.
Känn mig.
Berör mig.
Se mig.
Hör mig.

Jag vill skrika.
Jag vill dundra.
Jag vill förundra.
Inspirera.
Skrämma.
Uppröra.
Jag vill glädja.
Jag vill uppmuntra.
Uppkomma.
Uppfinna.
Vinna.

Kalla mig inte stark, då jag är svag.
Kalla mig inte hjälte, då jag är skurken.
Kalla mig inte vid namn, ty jag är namnlös.
Kalla mig inte vacker, då jag är ful.

Stryk över allt det onda.
Stryk under allt det goda.
Stryk allt för fan.
Stryk allt.
Skriv nytt.
Skriv rätt, skriv bra, skriv fint, vacker, gott.

Jag kan inte måla sorgen, den fastnar för fan inte på papper.
Jag kan inte skriva om smärtan, det finns inga ord för det jag känner.
Jag kan inte berätta om hatet, min röst kommer aldrig kunna bära det.
Jag kan inte.
Jag kan bara inte.

In i dimman mina vänner.
Sup bort allt som en gång fanns.
Låt verkligheten bli en dröm, ett minne,
dränkt dina sorger i whiskey, öl och sprit.
Häll lite vin på mina tårar,
låt dem blandas,
det liknar näkrosblod.
Låt mig glömma,
förtränga,
förvrida,
förlåta.
Jag är fan inte redo för det här.

Låt oss leka bland körsbärsträd och blommor.
Fallna äpplen, söta bär.
Springa nakna, barfota, blottade,
naken hud mot mossa.
Jag vill ge dig det här, käresta.
Jag vill ge dig allt och lite till.
Du kommer aldrig riktigt försvinna, eller hur?
Vi kommer alltid vara en del av varandra.

Du känner min ångest.
Henne har du säkerligen sett.
Hon är skuggan i mina ögon,
de rosslande väsande ljudet i mina andetag.
Hon är den iskalla handen
som tar tag i mig och river allt i småbitar.
Jag blir färglös utan att försvinna.
Bortdomnad i varenda ven och ben i kroppen.
Jag känner inget.
Gör du?

Du kanske skymtat en bit av kärleken.
Den enda värme som fortfarande låter mitt hjärta slå.
Hon gömmer sig, hon döljs så väl,
men ibland så kikar hon fram.
Sällan och inte så ofta kan du se en bit av hennes vinge
under min ögonlock.
I samma stund formas läpparna till ett svagt leende.

Fingertoppskänslan av att känna din hud mot min handflata.
Känslan av att beröra och få beröring som inte smärtar.
Det är inga slag, inga piskor, inga smällar, inget ont.
Dina ögon är bruna, precis som choklad.
Dom glittrar så underligt, som ett litet barn om julafton
då du ler sådär.
Ser upp på mig där du ligger i sängen.
Ditt skratt är lika mjukt som bomull.
Jag har glömt hur mjukt ett skratt kan vara.
Hur lent bomull känns mot naken hud.
Jag glömde kanske allt
förutom det som bara gör ont.

Din hand i mitt hår, dina fingrar på mitt huvud.
Du viskar något men jag hör inte vad.
Jag bara ser på dig och undrar.
Smaken av läppar känns som is och eld mot min kind,
det bränns och svider men så blir allt stilla.
Långsamt långsamt, din kyss blir en smekning.
Du lämnar spår på mig som ingen annan kan se.
Spår inom mig, som inte ens jag kan tyda.

Du tvekar en stund, lägger din hand på min,
lägger huvudet mot min panna och blundar.
En kall kåre går igenom kroppen,
jag känner mig som en hare jagad av en hungrig varg.
Jag vill fly, knuffa undan dig och springa min väg.
Slå igen dörren bakom mig, låsa alla murar inom mig.
Men du sitter bara där, blundar och din panna ligger mot min.
Långsamt inser jag att du inte kommer göra mig illa.

Jag öppnar mig för dig, blottar mitt jag, en del av mig
som ingen annan får se eller veta om.
Jag ger min tillit till dig, mina hjärtslag får du höra, du kan
känna hur min puls sakta slår.
Rytmiskt som en liten trumma.
Du får veta att jag faktiskt lever.
Jag är mer än existens, jag är ett liv.
Jag är mitt eget liv.
Jag är levande.

Du är min inspiration.
Du är knappen som slår på mitt ljus.
En beröring som ger kroppen ström,
mitt i allt kaos finns ändå du.
Som en klippa i stormen.
Du är min verklighetsflykt.
Ändå är du verkligheten,
ändå är du flykten,
och fantasin.

Du är ett spöke jag inte kan se så mycket av,
du är svårläst, jag vet inte riktigt hur eller varför.
Fingertoppskänslan,
lika ivrig och pirrig.
En kittlande känsla som en mjuk fjäder mot naken hud.
Du berör mig, och du stör mig
på ett sätt som min kropp inte känner till.
Jag har inga svar på dina frågor,
inga färger att måla dig i.
Du är färglös men samtidigt så färgstark.
Det här är inte ens logik.

Så förklara nu för mig, främling.
Vem fan är du?

Tog inte med originalbilderna den här gången. Jag älskar detaljer och jag älskar svartvitt!