♥

Jag hatar sättet ni ser på mig, era blickar och era sneda leenden.
Jag hatar sättet ni tilltalar mig på, era röster och valen av era ord.
Som om ni kunde känna mina känslor bara genom att sitta i samma rum som mig.
Som om ni kunde förstå bara genom att andas samma luft som mig.

Det ligger något falskt i att få höra "Jag förstår",
något fel i att få veta "Det kommer ordna sig".
Det låter mer som rutiner, sånt ni säger till alla,
sånt som ni lärt era läppar att uttala utan att ni ens anstränger er.
Jag tror inte på er.
Jag vill fan inte tro på er mer.

Ni behandlar mig som om jag vore en sten ibland,
och ibland som om jag vore skör som en liten glasbit.
Ni påstår att ni ska ta hand om mig, hjälpa mig, stötta mig, rädda mig.
Men vafan.
Mig kan ingen rädda.
Ingen förutom jag själv.
Så låt mig vara ifred.

Ni finns där och kallar er experter.
Ni har läst om det här, min sjukdom och såna som jag.
Ni kan det här tror ni, för ja ni har ju för fan utbildning och allt.
Inget går väl upp mot att läsa en bok om saker och ting.
Vem fan behöver erfarenheter!

Känner mig så ensam bland er.
Oavsett hur många ni tränger in i detta lilla vitmålade rum.
Känner mig så mörkrädd här.
Oavsett hur rosa gardinerna är och prickiga alla dukar må vara.
Känner mig så borttappad just nu.
Oavsett om ni letar efter mig eller inte.
Känner ingenting snart.
Oavsett så gör jag inte det.

Jag mår illa och ni ställer fram en hink åt mig,
men ni frågar aldrig och ni bryr er inte om varför jag mår illa.
Jag vill kräkas men jag tillåter inte mig själv att göra det längre,
jag orkar inte mer och ni ger er själva den äran som egentligen är min.
Ni tror att ni botat mig bara för att jag själv bestämt mig för en sak.

Det bankar och svider, gör ont och känns fel.
Hela min kropp känns som ett stort stycke trasighet
och mitt huvud verkar på något sätt vibrera som om det låg en stor katt ovanpå och spann.
Jag går på toaletten och låser dörren,
jag vill aldrig mer komma ut igen.
Jag vill bara vara någon annan.
Jag orkar inte med mig själv längre.

Ni säger att ni kan det här, ni är experter, ni vet allt.
Ni vet inte ett piss om mig.
Inte ett skit om vem jag är.
Om man skrapar lite på sjukdomen så finns det för fan en människa under allt!
Så snälla.
Upplev eller håll käften.