♥

Åh älskling. Nu var det så många år sedan vi galopperade över ängarna och flög över hindren. Men du finns kvar i mina tankar och i mitt hjärta. Calle, älskade finaste pålle. Du var en underbar vän och jag älskade dig som om du vore min egen! ♥ På sätt och vis så var du ju liiite min, jag var hos dig varje dag. Vi myste, hittade på bus och var ute på skogen. Du hängde verkligen med på allt jag hittade på och du höll ett vakande öga på mig. Jag kommer ihåg när vi hittade en spik i din hov och när din ägares pappa drog ut den, du bara stod där helt cool lugn trots att du trampat in en spik i strålen på din hov. Du kunde skrikit som en gris men du stod bara där medan jag kliade dig i pannan. Jag saknar dig så mycket. Nu när våren är här och gräset börjat bli grönt så önskar jag att du fanns här hos mig i Brunnsvik. Då kunde vi galoppera tillsammans igen du och jag. Jag grät som en liten unge då du somnade in men du var värd att få ett fint avslut. Du var värd att få beta på de evigt gröna ängarna och slippa ålderdom och smärta. Om jag bara kunde få galoppera med dig igen en sista gång. Om jag bara kunde få pussa på din mule igen och se dig komma springande i hagen. Du gnäggade då jag kom, du gnäggade då jag åkte. Du var en av många hästar jag haft i mitt liv men var enda en har en speciell plats i mitt hjärta. Och du min hjälte, vi var som ett.♥ Kommer aldrig någonsin sluta älska dig.