onsdagspoesi och lars winnerbäck.
Jag försöker minnas de sista orden.
Och de jag glömde att säga dig.
Försöker stanna upp, ta tillbaka, fråga mig själv.
Jag har försökt att glömma,
förtränga, förneka och allt det där.
Men ingenting verkar stämma.
Nu när du inte längre är här.
Jag vill stanna tiden, spola tillbaka och
uppleva allt det där med dig igen.
En sista gång innan jag släpper taget.
Vill leka med tanken att du saknar mig,
tänker på mig, undrar så som jag gör.
Fast jag vet att jag ljuger för mig själv
varje gång jag rör vid den tanken.
För du slutade bry dig,
du tog din hand från min,
la din kärlek till någon annan.
Vem vet, kanske inte var ditt leende ens ämnat för mig?
Tro det eller ej.
Men jag önskar jag kunde säga nej
då människor omkring mig frågar "Är det honom ditt hjärta
klappar för? Är det i hans famn du önskar du kunde somna i natt?"
Gå din väg, se aldrig mera tillbaka.
Stanna inte igen vid min station.
För sista bussen har gått,
allt utom mitt hjärta har du fått.
Och det är egentligen allt som jag har kvar.
Du är nära men så långt borta.
Jag orkar inte ljuga mer för mig själv.
För om du bestämt dig nu
att du ska gå.
Se dig aldrig om igen.
Och de jag glömde att säga dig.
Försöker stanna upp, ta tillbaka, fråga mig själv.
Jag har försökt att glömma,
förtränga, förneka och allt det där.
Men ingenting verkar stämma.
Nu när du inte längre är här.
Jag vill stanna tiden, spola tillbaka och
uppleva allt det där med dig igen.
En sista gång innan jag släpper taget.
Vill leka med tanken att du saknar mig,
tänker på mig, undrar så som jag gör.
Fast jag vet att jag ljuger för mig själv
varje gång jag rör vid den tanken.
För du slutade bry dig,
du tog din hand från min,
la din kärlek till någon annan.
Vem vet, kanske inte var ditt leende ens ämnat för mig?
Tro det eller ej.
Men jag önskar jag kunde säga nej
då människor omkring mig frågar "Är det honom ditt hjärta
klappar för? Är det i hans famn du önskar du kunde somna i natt?"
Gå din väg, se aldrig mera tillbaka.
Stanna inte igen vid min station.
För sista bussen har gått,
allt utom mitt hjärta har du fått.
Och det är egentligen allt som jag har kvar.
Du är nära men så långt borta.
Jag orkar inte ljuga mer för mig själv.
För om du bestämt dig nu
att du ska gå.
Se dig aldrig om igen.
Kommentarer
Trackback
