Slå knut på hjärnan

WOHO!
Kommit hem från träningen, ätit lite kvällsmat och busat med folk i köket. Riktigt bra avslutning på kvällen måste jag säga. MYSPYS! Jag förväntar mig en massa blåmärken imorgon bitti efter dagens träning. Det där med att lära sig ta slag, knän och sparkar i mage och revben är smärtsamt kan jag lova. Kvällsmaten fick bestå av en Gainomax, smörgås, Kellogs bar och en apelsin. Min mage avskyr mig idag men det kan bero på att jag har den där roliga veckan som vi kvinnor genomlider en gång i månaden, så just nu är den öm, uppsvullen och förbannad. Jag får väl rota fram mitt vetehjärta i helgen och bara gosa ner mig tillsammans med den framför en riktigt jävla bra film helt enkelt! Har en massa tankar i huvudet just nu som jag planerar att gå igenom i helgen. Det händer så mycket i mig och med mig just nu. Snart är terminen slut vilket betyder att det är dags att söka sig vidare (alt. söka ett andra år om man vill det) och fortsätta armbåga sig fram i vuxenlivet.

Jag måste verkligen försöka träffa Milla och Sofie någon helg, behöver verkligen träffa någon/några som jag kan prata ut med och som jag verkligen litar på till hundramiljoner procent. Människor som känner mig och som jag helt enkelt behöver just nu. Känner mig ganska förvirrad emellanåt men det är ju inte alltid till det värre, förvirring kan ju också leda till något bra. Bara man tar sig förbi just förvirringstillståndet vill säga.

Ibland så vill jag bara lägga mig ner och gråta, utan att egentligen veta varför. Jag har bara så mycket i mitt huvud just nu att jag inte riktigt orkar med att ta itu med något av det eller gå igenom en enda tanke. Bara skjuter det framför mig hela tiden och försöker ignorera det faktum att det är under nätterna som allting kommer till mig. Under dagarna är det rätt enkelt och jag finner ju glädjeämnen och saker som gör mig glad och får mig att skratta. Men nätterna är och kommer kanske alltid vara lite ångestladdat för mig. Det är då man är ensam med sina tankar, med sig själv och med det man bär med sig. Det är då man öppnar upp sig själv och släpper ut känslor. Känslor... önskar det fanns en pause knapp någonstans.

Vill inte påstå att jag egentligen är olycklig just nu, jag känner mig bara allmänt ... förvirrad (ett ord jag ofta använder eftersom jag ofta är.. förvirrad mer eller mindre) över saker och ting. Känner mig lite vilsen samtidigt som jag känner mig ganska så orädd och sugen på att kasta mig ut i ingenting och bara simma tills jag kommer till en okänd plats där jag kan slå läger ett tag. Vilsen är jag på ett sätt, det kan jag erkänna. Men det är nog mer känslomässigt och mer privata orsaker. Just nu är jag hungrig på äventyr, jag skulle gärna åka utomlands typ ett år eller så och se en massa nya platser, träffa okända människor och lämna allt jag känner till bakom mig. Så därför ska jag söka till Welcome home och hoppas att jag kommer med och får åka "hem" till Asien. Inte lämna bakom mig på det sättet att jag bryter och kapar alla band.. verkligen inte, utan snarare att jag bara drar iväg ett tag och ser vad som händer. En del av mig vill läsa ett år till någonstans i Dalarna för att få vara nära alla jag känner, vänner, bekanta och släkt. Familjen, pojkvännen.. ja ni vet. Men en annan del av mig är trött på att fega och vill ut, iväg, bort! Jag har som sagt en drös med ansökningsblanketter som jag ska försöka få iväg så snart som möjligt. Det är väl steg ett antar jag. Söka de skolor jag tänkt söka ett tag. SEN ska jag se mig om efter andra möjligheter om det skulle bli så att det inte blir skolbänken för mig i höst.

Jag tror inte att det är bra för mig att tänka för mycket "men tänk om.." för då slår jag knut på mig själv i hjärnan. Min hjärna slår knut på sig själv. Jag tror inte att det blir utlandet för mig i höst men jag tänker söka Welcome home och sen se vad som händer, troligtvis drar jag till Norge i sommar för att jobba så lite utomlands blir det väl kanske. Vad Erik tycker om mina planer vet jag inte riktigt, har väl pratat med honom lite grann om det men jag känner inte att jag är i behov av att bolla det här med honom. För han kan inte ta besluten åt mig på något sätt och jag kan inte anpassa mig efter honom. Det här är ju min framtid, inte hans. Om vår kärlek är meningen så kommer det ordna sig oavsett om jag stannar i Dalarna eller drar iväg någonstans. Jag VET att han älskar mig och stöttar mig i mina beslut, att han vill att jag följer mitt hjärta och gör det som känns rätt för mig. Hade han varit den typen som hållit mig i korta tyglar och begärt att alla beslut skulle gå igenom honom så hade jag varit singel vid det här laget. Jag avskyr då folk försöker styra in en i deras egna önskemål och tankar. Man känner det man känner, man tycker det man tycker. Om folk verkligen älskar en och vill en väl så ska dom helt enkelt stötta en i alla beslut man tar. Nästan alla. Visst, man kan ju be om folks åsikt och bolla lite tankar och sådär. Men i slutändan så är beslutet ändå ditt och det är så det ska vara.

Nu har jag babblat på om en massa strunt som jag säkerligen inte kommer fatta ett dugg av imorgon, så nu är det dags att gå och lägga sig. Sova är underbart så nu ska jag gå och ha det lite underbart några timmar. Ska samla ihop alla tankar, vara emo i badrummet ett tag och sen sova. SOVA FFS! NIGHT NIGHT!


Kommentarer









Kom ihåg mig?

Trackback

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus