Eyeliner and cigarettes

Ibland är inte saker som de verkar vara. Känslor förändras, människor förändras i allra högsta grad och omständigheter. Jag försöker sätta mig in i situationer jag blev utsatt för som nybliven tonåring, bara för att undersöka om jag skulle agera på samma sätt nu som jag gjorde då. Leker med tanken liksom. Till sist måste jag inse att mina beslut grundades på att jag försökte göra det bästa av situationen, men jag var ung och dum, oerfaren och en smula egoistisk. Orädd och odödlig på något sätt. Men jag försökte och det gör jag fortfarande. Att saker och ting fuckar upp sig är trots allt inget som förändrats med åren. Trots att man bara menar väl. Och är en smula dumdristig. Tonåren. Tiden då allt kretsade kring att tjuvröka bakom gamla ungdomsmottagningen och att hitta den perfekta eyelinern.

Jag lovade mig själv många saker men det blir svårare och svårare att behålla dem som dom en gång var. Nu mera är dom på något sätt så långt borta, jag har distans till känslorna som en gång drev mig till att lova allt det där. Eller har jag verkligen det? Har jag kanske bara blivit van att känna såhär att det inte längre är någon nyhet, det är inte lika brännande längre eftersom jag blivit immun mot min egen smärta på något sätt. Överlevnad eller bara idioti? Jag kanske är närmare dom där känslorna än någonsin nu. Nästan så att dom är mer påtagliga nu än dom var då jag ens införskaffade mina löften. Löften som skulle skydda mig och mitt hjärta. Något som skulle hjälpa mig att gå vidare och kunna återfå tilliten till mig själv, till mina medmänniskor och till att jag hade styrkan att orka fortsätta.

Saker och ting förändras. Ibland tar det sin tid, det slätas ut och man märker knappt vart förändringen började och vart den är idag. Och ibland så är den dramatisk, man ser tydligt början och slut på allt. Det är nästan vassa kanter som man lätt skär sig på. Jag försöker sluta analysera allt som sker runt om mig. Jag försöker sluta att överanalysera mig själv, mitt eget beteende och mina egna beslut och synpunkter. Försöker att acceptera mig själv som den jag är. Med alla brister jag ändå har som människa. Ändå är det svårt som fan. Jag eftersträvar perfektion när det gäller mig själv och de jag rår över. I mina ögon blir jag aldrig bra nog, medan alla andra alltid är långt före. Jag är nog ganska självkritisk ändå tror jag. Ibland önskar jag att jag inte var det. Men nu är det ju så. Bara att tugga och svälja skiten.

Jag undrar vart jag är just nu i livet. Vem jag är just nu. Varför och hur jag kom hit. Men nej, vi kom ju överrens om att sluta analysera. Så nu slutar jag väl helt enkelt skriva. PUNKT.

Kommentarer









Kom ihåg mig?

Trackback

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus