♥

Allting rusar förbi så fasligt fort, tänkte lilla Knubbisen där han vankade av och an framför fönstret ut mot stora vägen. Inte heller verkar det som om man blir yngre. skrockade han för sig själv och synade sin gråa hårstänk i den långa mörka pälsen. Det knackade på dörren och Knubbisen skyndade sig så snabbt han bara kunde med sina små tunna fötter och den tunga kulformade kroppen. Att vara en knubbis var inte alltid så enkelt. Särskilt inte då man måste skynda sig.
"Hallå, hallå." ropade en välbekant röst.
"Nejmen ser man på! Är det inte Maskrosa?" Knubbisen skyndade sig att öppna dörren.
Den lilla nätta varelsen trippade in. På långt håll kunde man nästan ta henne för en älva men det var hon inte. Maskrosor som människor ser dem är bara gula blommor med en grön skälk på. Men i själva verket är det en liten varelse. När de blundar försvinner hela ansiktet in i själva blomman och man ser aldrig deras ben, de är väldigt försiktiga med att visa dem. Men man kan säga att om man skär en skälk mitt itu nerifrån och upp någon cm så får du ett hum av hur deras ben ser ut och är placerade.
"Är inte herr Ekorre här än? Vilken segmåns!" fnissade Maskrosa och slog sig ner i en stol som Knubbisen själv gord av en kotte.
"Nej han är lite sen." nickade Knubbisen. "Får jag bjuda fröken på lite te så länge?"
"Åh ja tack gärna."
Knubbisen vacklade ut i köket där han genast började värma vatten i sin lilla kastrull. Då hörde han hur dörrklockan började ringa igen.
"Jag öppnar!" skrek Maskrosa och Knubbisen hörde hur någon krafsade på hans dörrmatta.
"Åh tackar tackar." herr Ekorre skrubbade av sina tassar ordentligt innan han steg in i stugan. "Oj så gott det doftar! Är det kanske så att Knubbisen har bakat?"
Knubben stack in sin nos.
"Ja oh ja. Jag bakade visst i morse."
"Nejmen så underbart." herr Ekorre gnuggade sina tassar och gjorde ifrån sig nöjda små pipande. Det var ett tydligen tecken på att han var sugen på en smakbit.
Knubbisen tog fram te och varma bullar och dukade ute i finrummet. Han tog fram sitt allra bästa porslin. Nu kanske du undrar hur en knubbis ser ut? Ptja, dom har lång yvig päls som oftast är svart eller mörkbrun. En lång och ganska så smal nos ungefär som en bäver. Deras fötter är jättesmå och syns knappt under deras kulformade kropp. Fötterna är små och smala vilket gör att en knubbis inte kan röra sig så väldans fort. Dom har stora klotformade ögon, ett par kattöron och en lång svans som oftast liknas vid en ekorres. När en knubbis blir rädd så rullar de ihop sig till en boll och rullar sedan iväg så fort de bara kan. Knubbisar är fredliga varelser som äter grönsaker och dricker te. De avskyr stora fåglar men har inga större problem med varken vargar eller rävar. Knubbisar är nämligen inte särskilt goda att äta vilket skogens djur vet om så de brukar inte bry sig så mycket om dem. Kråkor och skator däremot älskar att reta knubbisar så de är inge vidare goda vänner alls.