♥

Tänka sig. 
Vart blev det av mig?
Hur kom jag hit?
Hur blev jag den här personen jag är idag?

 

Gymnasiet.
Jag var så målmedveten, så säker, så inriktad.

Jag gick musikal inriktningen men jag drömde om att dansa på Danshögskolan eller Balettakademiens golv.

Varje natt innan jag somnade så var den bilden det sista som lämnade mig innan drömmarna tog över.

Allt var så glasklart.

Jag skulle bli dansare.
Det fanns inget om eller kanske eller men.
Det fanns bara ett skulle.

Men saker och ting förändras.

 

Ett halvår efter gymnasiet gick jag arbetslös.

Det var lika illa och det skar sönder mig totalt.

Jag kände mig korkad och värdelös.
Av en slump så trillade jag in på en skrivarlinje, för visst hade jag alltid tyckt om att skriva.

Så där befann jag mig ett år.

Jag levde livet!

Åkte till Berlin med underbara skrivarklassen.

Drack te, dansade, blev kanske lite full ibland, åt halvfabrikat i matsalen, käkade översaltade popcorn, såg på knasiga filmer, dansade i regn och snöstorm, flög med lakan i vinden och upptäckte mig själv.

Träffade underbara människor och jag fann en del av mig själv.

På gott och på ont.

 

Från skrivarlinje till tolkutbildning.

Där är jag nu.

Hur hamnade jag liksom här?

Från att skriva till att teckna.

Världen är underlig.

Men min historia är inte klar än.

Inte på långa vägar.

Jag vänder mig om och ser hur alla vänner från gymnasiet och Brunnsvik viker av åt varsin stig.

En del vänder sig om, vinkar och ler innan de försvinner bort. Andra visar aldrig ansiktet.

Det är sorgligt och det känns att se dem gå. 
Jag vet liksom inte riktigt när jag ser dem igen, allt jag kan göra är att ringa dem ibland, skicka SMS och skriva på Facebook. Det är liksom allt. Jag kan inte bara knacka på hos dem och fråga om de vill göra något. Jag kan inte bara göra så längre. 

Vi gör ett nytt kapitel i oss själva idag.

Från och med denna dag så är vi på ruta ett igen, bland ett.

Imorgon vet vi inte ett skit om, men låt det vara så.

Låt oss bara ta ett skutt ut i ingenstans.