♥

Jag antar att jag är typ hundra år efter alla andra, men den här låten är helt klart vad som spelas på repeat i mitt rum den här dagen. Onsdag, visst var det så? Well, jag kan inte direkt påstå att jag inte känner igen mig lite i låten. (Okej, okej! Inte lite... mycket!) Det börjar närma sig skolstarten nu. Den 20 augusti blir jag leksing. Blandade känslor, I can tell. Jag är peppad som aldrig förr men också rädd och nervös. Känner mig smått förvirrad, lite ensam och lite.. korkad. Men korkad på ett bra sätt. Jag har ingen aning om vad jag kastar mig in i förutom att jag kommer tillbringa 4 år i Leksand, bo med döva och studera till teckenspråk- och dövblindstolk. Med andra ord, jag ska vara länken mellan de hörande och de döva. Spännande och lite skrämmande.

Jag hoppas att jag hittar mig själv någonstans där ute. Hittade några delar av mig själv i Brunnsvik men inte hela mig. Tappade kanske också lite grann. Vad vet jag. Någonstans där ute så finns alltså jag som väntar på mig. Det känns konstigt att mina gamla ordklasskompisar ska fortsätta ett år till, de flesta i alla fall, inte alla. Och att dom ska fortsätta bo på Brunnsvik, käka i matsalen, cykla in till Ludvika, leka i Hallen, åka utomlands på skrivarresa, laga mat i de små köken och sitta i allrummen och spela kort på kvällarna. Ha fest på helgerna, dansa till halvdåliga discolåtar och dricka öl. Jag saknar det redan. Jag vet en sak. När jag hälsar på så kommer det kännas jobbigt att åka därifrån. Men jag har ändå gjort mitt val. Ett val som är för mig själv.

 

Nu blir det ju längre mellan mig och Erik också. Kanske kommer vi inte kunna ses lika ofta som vi kunde förut. Men jag måste ändå tänka på en enda person just nu, sätta henne i fokus - mig själv. Inte för att jag vet exakt vad jag letar efter men till viss mån så måste jag vända kurs och leta ensam i mörkret.