♥

Jag lyssnade mycket på Good Charlotte som tonåring och särskilt Hold on hjälpte mig mycket. Musik kan göra väldigt mycket! Så jag delar med mig av den låten nu.

 

Kan inte riktigt fatta att allt som hänt har hänt. Snart ska jag bli kontaktad av en specialklinik som är specialister på just ptsd. Dom ska ta hand om mig, säger dom. Dom ska hjälpa mig att bli kvitt alla spöken en gång för alla. Jag hoppas att det är sant och jag hoppas att jag får en bra kontakt där. I måndags mådde jag inte alls bra. Det var en dag fylld av ångest men jag lyckades ta mig igenom den dagen också. 

 

En dag i taget säger dom. En dag i taget it is. Vissa dagar kryper jag, andra dagar kan jag gå. En dag ska jag dansa fram! Men inte än. Jag har haft stora svårigheter med sömnen så jag ska kanske börja med sömntabletter i alla fall, även om jag avskyr det! Men tydligen är dessa mediciner inte beroendeframkallande och inte heller något man måste ta varje kväll utan kan tas vid behov. Har även fått antidepressiva som jag ska börja testa. Jag är egentligen inte alls sugen på mediciner. Blev medicinerad som ung och jag utvecklade någon slags fobi för det då. Men jag börjar bli villig att ge det ett försök ändå.

 

Har ofta ont i huvudet men jag tänker nog på tok för mycket. Tänker, grubbar, spekulerar... whatever. Vissa dagar är bättre än andra. Förhoppningsvis kan jag åka till skolan i alla fall en dag den här veckan. Saknar det. Idag har jag besökt psykologen och jag ska tydligen få en ny... igen. Känns som om jag bollas runt bland psykologer. Men det kommer bli bra. Det vet jag. Det måste jag tro på. Jag sörjer fortfarande min väninna som begick självmord förra året då jag studerade i Ludvika. Men jag försöker bearbeta hennes död så gott jag kan. Av respekt till hennes familj är det inget jag kommer ta upp här på bloggen. Men hon är långt ifrån den enda vän som jag förlorat på det sättet. Jag vet hur ont det gör, jag vet hur förbannad man blir och jag vet hur det är att bli lämnad ensam kvar. Men jag lever vidare också för hennes skull. Jag försöker tänka att det här är inget nederlag. Det här är en fas i mitt liv. Jag var nere på bottnen men jag kom upp igen och jag glömde visst något där nere som jag måste hämta. 

 

Till alla där ute som mår som jag: Kämpa! Slut aldrig någonsin att kämpa. En vacker dag så finner du ljuset i tunneln.