♥

Jag var hos kuratorn igår och nu är det bestämt att jag ska vara sjukskriven fram till och med vecka 44 då det är höstlöv. Fram tills dess ska jag genomgå utredningar och en läkare ska avgöra om jag ska tilldelas antidepressiv medicinering. Att vara sjukskriven innebär inte alltid att man har fysiska åkommor. Ibland så är det även psykiska! Jag VET att det sticker i ögonen på många att se sjukskrivna vara ute. Handla mat, kolla i klädaffärer, gå på fik osv. Men tänk på att dessa människor mår dåligt psykiskt och att de är ute är rehab på ett sätt. Det är inte alls enkelt att gå utanför dörren då man har ångestsjukdom och depression. Många skrattar, ler och pratar "som vanligt" och tänk på det som något bra för dem. Tänk inte "Jaha, hon ser ju jävligt ledsen ut! Eller inte. Kul att jag jobbar och hon bara är ute och fikar!" Du VET INTE något om hur denna människa mår inombords. Att man skrattar, ler, skojar och umgås är väl bara bra? Ibland så spelar man tyvärr. Man låsas vara gladare än man är för man vill helt enkelt inte berätta ingående om varför man mår dåligt osv för varenda människa man möter och känner lite grann. Det är väl ändå något de närmaste och inte varenda kotte ska veta?

 

Dagen efter att du sett denna människa ute på Hemköp så kanske hon eller han ligger hemma i sängen i en vecka sen. Orkar knappt äta, kan knappt sova, har ångest, får ringa läkaren akut, får åka till psykologen och medicineringen trappas upp..! Anledningen till att jag skriver det här är för att jag blir så ledsen då folk ska döma andra direkt. När någon är sjukskriven så har en läkare och en psykolog konstaterat att personen behöver det. Ska man behöva ha ett stort jävla hål i ryggen eller ligga hemma i sängen och matvägra för att folk inte ska döma en? Unna folk glädje istället. Om du ser någon du vet är sjukskriven så tänk istället "Åh va bra att hon/han är ute idag. Det verkar ju som om hon/han är glad idag och kan umgås med sina vänner. Hoppas det håller i sig!" istället för att undra hur denna människa kan vara sjukskriven och vara ute samtidigt.

 

Som sagt. Ibland så spelar man lite gladare än man är och vissa dagar är enklare än andra. När jag får träffa mina kompisar, när jag är ute med hunden, när jag och pojkvännen ska handla så "ser jag inte deprimerad ut". Möjligtvis så är jag mer sliten än vanligtvis, pratar kanske lite mindre och är mer trött men jag står inte mitt i Hemköp och storbölar och skriker. Jag har stunder då jag mår helt okej och då passar jag på att njuta, ta mig ut och göra sånt som gör mig glad. För är man deprimerad och lider av ångestsjukdom så kommer övervägande tid att bestå av just ångest och hemska känslor. 

 

Människor verkar vara så dåliga på att unna andra personer glädje och lycka. Så fort man bara kan så ska man påpeka något dåligt hos andra. Eller så höjer man upp sig själv eller riktar all uppmärksamhet mot en själv. Ex människor som inte kan tänka åh stackars henne, hoppas att allt går bra för henne utan istället bara vill visa hur jävla synd om sig själv hon/han tycker och att hon minsann lider sååå mycket mer. I allmänhet, kom igen nu! Var mer givande. Låt andra människor sköta sitt så länge det inte skadar dig eller någon annan. Man ska så klart säga stopp för skitsnack, mobbning och elakheter. Men om personen mår dåligt och är sjukskriven, låt henne/honom vara det då och sluta spekulera en massa i sånt du inte vet om. Hur denna person mår vet du inte.

 

Jag HOPPAS, jag BER för att jag ska komma tillbaka till skolan så snabbt som möjligt. Att jag ska orka, att jag ska klara av så mycket som möjligt så snart som möjligt. Jag AVSKYR att må som jag mår nu. Nätterna ett helvete och jag försöker göra dagarna så bra som möjligt genom att göra sånt som gör mig glad och inte isolera mig i ensamhet och mörker. Jag går ut med det här för att jag hoppas att ni som läser kan förstå och en del kanske känna igen sig. Man ska våga må som man mår! Mår man dåligt så ska man inte behöva skämmas för det. Man ska genom medmänsklighet få medlidande och stöd. Vi borde alla tänka mer på oss själva och varandra. 

 

Har inte gett upp, jag vet att det finns en ljus framtid och jag strävar mot den. Men just nu behöver jag ta en paus från det här. Jag är tacksam över att jag har så många förstående och stöttande människor i min närhet. Så nu peppar jag mig själv och mina vänner - tro på dig själv, tro på andra, tro på världen och de goda som finns!