Om 13 dagar är jag 23 jordsnurr.

Jag kommer ihåg när jag var liten och satt och kikade igenom alla Min Häst och Wendy tidningar efter brevvänner. "Jag är 13 jordsnurr". Den tiden känns konstigt nog närmare nu än då jag var typ 16 och 17. Då handlade allt så mycket mer om nutiden och om hur awesome framtiden skulle bli då jag blev gammal nog att flytta hemifrån. Men att flytta hemifrån innebar bra mycket mer än bara awesomeness märkte jag sen. Det innebar sjukt mycket ansvarstagande, planering och ångest. Och hur märkligt det än är så har jag nog vuxit mer på insidan än jag någonsin kunnat tro de senaste 3 åren. 
 
Nu fyller jag 23 om 13 dagar. 23 jordsnurr. Nu bor jag inte längre hemma, jag planerar att bli sambo nästa år och för första gången skapa mig ett eget riktigt hem. Internaten har varit ett slags mellanting. När det blir lägenhet så är det ju liksom verkligen eget. På ett helt annat sätt än förut. Jag planerar att göra saker utan att fråga mamma och pappa för nu är jag vuxen, nu bor jag inte hemma längre och jag sköter min egna ekonomi. Från hyra till matinköp Jag är den där vuxna nu som jag under tonåren verkligen ville bli. Men blev det som jag önskade? Som jag trodde? Drömmar alltså. Tonårstankar och tonårsdrömmar. Vilken tid.
 
Dagarna rullar väl på och jag börjar känna pressen och stressen gällande vad jag gett mig in på. Ibland så vill jag bara stanna hemma i min säng, ligga och se på film hela dagen och äta glass. Men så går det ju inte till. Inte alls. Jag kanske ställer för höga krav på mig själv ibland. Jag tror nästan det. Jag är liksom bra på att göra så. Göra allt helt själv på en gång och det ska bli heeelt perfekt. Men den mänskliga faktorn säger att misstag kan ske, särskilt då man vägrar ta hjälp och inse sina svagheter.
 
Jag träffade Soffie igår. Söta underbara Sofffie. Vi som brukade sitta och tjuvröka tillsammans, smyga ifrån lektionerna och sitta ute i korridoren och prata och äta Daim, vi som brukade springa omkring på nätterna och roa oss helvilt, vi som brukade vara unga förevigt och aldrig någonsin kunna drömma om att världen inte var så som vi trodde att den var. Soffie planerar att flytta ihop med sin kille när han är klar i skolan, precis som jag. Dom vill flytta iväg från Dalarna och Soffie hoppas att hon kan få ett bättre jobb än att vara inringd ibland på SHELL om nätterna. Hon är samma Sofffie som hon alltid varit men ändå inte.
 
Världen är bra underlig, den är ond och hemsk och mörk men samtidigt så ljus och fylld av kärlek. Jag har nog tillåt mig själv att vara konstig och ledsen ibland, jag har nog tillåt mig själv att bearbeta och granska mina svagheter med helt nya ögon. Jag vill tro på framtiden och på mig själv så jag försöker att göra det också. Tveka och backa av rädsla har sällan hjälp mig hittills. Jag har verkligen utvecklats och jag tror att jag kan komma att bli en riktigt bra person en vacker dag. När mina vingar har torkat klart och alla färger vuxit sig liite starkare så är jag nog en vacker fjäril kan jag tänka mig. Ja jag vill tro det så jag tror på det.
 

Kommentarer









Kom ihåg mig?

Trackback

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus