You've gotta get up and try

Septemberbarn som jag är så fyller jag år på lördag. Jag tycker faktiskt om september. När jag var liten så ville jag fylla år på sommaren för då var det varmt och man kunde ha barnkalas utomhus. Men nu mera så tycker jag om att vara höstbarn. Löv i olika färger som faller ner och täcker marken, det är varken sommar eller vinter, varmt eller kallt, ljus eller mörker. Det är någonstans mitt emellan allt. Någonstans mitt emellan världen. Jag fyller 23 fast jag bryr mig inte så mycket om ålder längre. Det känns inte annorlunda än att fylla 18 eller 20. Faktiskt. Jag hade en tråkig 18års dag och en lika tråkig 20års dag. Firade knappt, bjöd en del släktingar på fika, åt middag med lite kompisar. Då jag fyllde 20 så var jag väl också med Erik tror jag. Jag hade redan fyllt 18 då jag träffade honom och mitt ex ringde typ på min 18års dag och sa grattis. That's it. Fast jag sörjer inte. Man behöver inte så mycket mer då man blir äldre. Man har så mycket annat att tänka på än att fira att man levt ett år till på jorden. 
 
Ibland så saknar jag att vara ung. Ibland, inte jämt. Inte så ofta men ibland. Helst av allt så skulle jag nog vilja vara liten igen. Den enda nackdelen då är väl att man har allt framför sig. Högstadiet och sånt. Så det kanske är rätt bra att vara snart 23 ändå. Då är man ju ändå kvitt det där. Tonårsperioden och hela skiten är liksom genomliden redan. Den 30e åker Tony utomlands, han ska försöka ta sig in i Tibet för att följa sina drömmar och sitt hjärta. Han är fin den människan och jag unnar honom den här resan. Det känns konstigt att han ska åka men ändå bra. Det är ju hans vilja, hans dröm, hans önskan. Han åker dagen efter min 23e födelsedag. När jag får se honom igen vet jag inte men det får tiden utvisa. Jag hoppas att han har en massa spännande att berätta då!
 
Jag önskar att Tony och Petra hade kunnat vara med på min födelsedag. Vad jag nu ska göra. Men saknar att sitta i köket om kvällarna, koka nudlar, dricka te och bara prata en massa strunt. Hade varit awesome om dom kunnat vara med ! Men vi får se vad jag gör. Jag har gett om tankarna om att planera något, det blir som det blir helt enkelt. I går läste jag min gamla skrivarbok som jag hade som dagbok och anteckningsbok då jag studerade förra året i Ludvika. Då jag var en ordare. Jag grät nästan lite grann då vågor av minnen bara rusade emot mig. Både goda och lite sämre. Sen kikade jag igenom alla Petras album från förra året för att minnas lite mera. Ibland så behöver man nog minnas det gamla för att kunna leva i nuet och tänka på framtiden. Så jag pusslade ihop lite minnen igår och satte dem i tryggt förvar någonstans i mig själv. 
 
Idag fick jag kontakt med en psykolog också. Så nu får vi se hur det går. Ska också till vårdcentralen för att ta blodtryck och kolla mina värden. Imorgon skulle psykologen ringa igen och säga vilken dag jag ska komma dit. Jag vill ogärna gå in alltför mycket på det som hänt så jag nöjer mig med att helt enkelt bara säga att jag förhoppningsvis kommer få hjälp och stöd.
 
Idag var jag och hälsade på hos Leksands kampsportsklubb. Dom har ju jutsu kai och judo. Jag ska börja med ju jutsu igen. Hade ju sånt flyt i min modersklubb då jag tränade med dem, sen flyttade till Leksand och började då träna hos underbara Ludvika BTM. Men dom körde inte ju jutsu utan MMA, brazilian jiu jutsu och thaiboxning. Så nu får jag försöka ställa om igen. Men jag är glad att jag oavsett vart jag har bott har kunnat träna kampsport. Sen har jag Shakira också så klart, underbaraste hästen. Ska berätta mer om henne en annan gång. Nu ska jag lyssna på låten en gång till och sen ska jag försöka sova. Upp imorgon för att äta frukost och sen har jag lektioner i teckenspråk hela dagen, så huvudet måste vara fyllt med energi och fokus.
 

Kommentarer









Kom ihåg mig?

Trackback

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus