♥

Av allt kaos som finns i mitt liv så är du min favorit. Av allt som gör ont i mig så gör du allra ondast. Det är ditt svek som svider mest i mig, din hand som slår hårdast. Jag har försökt glömma ljudet av din röst, hur dina ögon glittrar när du ler, jag har försökt glömma hur vacker du kan vara, hur det känns att sitta bredvid dig i sängen och höra ditt skatt. Men jag bär med mig, varje dag i varje andetag, känslan och saknaden av dig. Allt som blivit kvar av oss bär jag med mig. Delar av vad som en gång var helt, gnistor ifrån det som en gång brann, drömmar kring vad som en gång var vackert. Det vi inte minns, det har aldrig hänt men jag minns ju dig. Är det då så konstigt att jag inte kan glömma dig? Jag vaknar och somnar men den här mardrömmen förföljer mig och lever genom mina tårar. Föder sig på det som bankar och brinner inuti mig. Det jag inte kan omvandla till något gott, det jag inte kan styra över. Känslor jag känner oavsett om jag önskar det eller ej. Du dör sakta i mig, minnet av dig bleknar något men det gör lika förbannat ont att se dig.

Jag förmår inte mig själv, min röst håller inte, när jag vill viska "Jag saknar dig". Den spricker och faller sönder. När jag rör vid tanken på att jag måste fortsätta mitt liv utan dig så flyr jag bort och lämnar hjärtat bakom mig en stund. Kan du inte se vad du gör med mig, vad som hänt med oss, vad som en gång fanns med som nu inte längre finns kvar? Eller berör det inte dig? Har du glömt? Har du förträngt eller brydde du dig aldrig? Bränner mina blickar i dig lika mycket som dina bränner i mig? Om jag försöker le så trillar leendet bara ner. Jag hittade aldrig tillbaka till dig efter att du försvunnit. Kanske ansträngde jag mig inte tillräckligt mycket, men du verkade inte heller sakna mig. Nu är jag bara ett spöke i dina ögon, du ser igenom mig på ett sätt som skrämmer mig. För det är inte mig du ser när du vänder ditt ansikte mot mitt håll.

Av allt kaos som finns i mitt liv så är du min favorit. Du är den finaste av alla mina smärtor. Av alla sprickor i mitt hjärta så är du svårast att laga. Om du bara saknade mig hälften så mycket som jag saknar dig så kanske du skulle förstå.