closer, closer, falling apart.
Har du någonsin känt att du älskar en person så mycket som man bara kan älska en annan människa men ändå så räcker du inte till? Vad du än gör så blir allt bara fel och vad du än säger så är det aldrig rätt ord. Du önskar, försöker och vill att allt ska vara bra men det är det inte. Det svider att inse det också. Det gör ont att veta att man inte kan vara den perfekta person man önskar. Jag känner så med dig. Just nu. Just här inombords. Jag försöker hela tiden men det räcker aldrig. Varför räcker det aldrig, det har jag slutat undra. Jag har slutat att ens fundera över det, har slutat att klandra dig och klandra mig själv för något ingen av oss önskat skulle ske. Men tyvärr. Ibland måste man inse att man inte är mer än människa.
Jag älskar dig. Älskar den du var, älskar den du innerst inne är. Men just nu måste jag tänka på mig själv, på vem jag är, vad jag behöver och vad jag vill. Jag kan inte tänka på någon annan just nu, jag kan inte göra en annan människa lycklig om jag själv inte är det. Förlåt mig. Men jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. Hoppas att världen ger oss en sista chans igen. Åtminstone ett vacker slut.
Jag älskar dig. Älskar den du var, älskar den du innerst inne är. Men just nu måste jag tänka på mig själv, på vem jag är, vad jag behöver och vad jag vill. Jag kan inte tänka på någon annan just nu, jag kan inte göra en annan människa lycklig om jag själv inte är det. Förlåt mig. Men jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. Hoppas att världen ger oss en sista chans igen. Åtminstone ett vacker slut.
Kommentarer
Trackback