♥

Det fanns en tid då jag visste vem jag var.
Någonstans på vägen så tappade jag bort mig själv.
Det brukade vara så enkelt,
jag var så säker.
Nu vet jag ingenting längre,
jag fumlar runt i mörker.

Jag mår illa av mig själv ibland,
för jag släppte taget om så många drömmar
bara för att låta mig förföras av en inre önskan
om något mer.
När jag var 16 slutade jag frukta döden,
när jag fyllde 18 blev jag rädd för livet.

Jag brukade slå mig fram,
nu är jag rädd för att vända mig om.
Om jag vore hälften så mycket som jag var då,
så skulle jag fan aldrig hamnat i den här skiten.