♥

Jag försöker skaka av mig den här envisa förbannade förkylningen! *Snörvel* Ikväll ska jag bara ta det lugnt, stoppa ner mina fossingar i ett lyxigt fotbad. Den här kvällen ska jag bara ta det lugnt, kanske ta en liten promenad också. Sen bädda ner mig i sängen med en bok och varmt te... puuuurrrfect! Känns lite skönt att tänka "Äsch, vi tar itu med alla problem nästa år istället".

Förra torsdagen, den 22 snarare, så blev jag förkyld. Drog på mig en fasligt envis förkylning så ja.. min julafton kunde ju varit bättre om jag sluppit skiten. Men jag försöker tänka positivt. Jag lever fortfarande. Men nu önskar jag mig faktiskt att få bli frisk så jag kan vara ute och springa och promenera som jag planerat att göra på lovet. Måste ju komma liiite i form till våren då jag börjar träna kampsport igen!

Jag fick då lite julklappar i år också faktiskt. Yes, jag har varit snäll! Ett hjärta man hänger upp på väggen och som man kan ha böcker, papper osv i. Lakan set, en liten röd sak man har smycken i som man kan hänga upp på väggen om man vill och hårspray.

Den här filuren får vi ju inte heller glömma! Han är underbar. Man blir så fäst vid honom att hälften vore nog. En favorit det med. Jag hade en gång en vit kaninhona och vita kaniner är bara sååå vackra. Helt underbara! Hela hans karaktär, personlighet, att han är en vit kanin och att han har ett fickur (jag är galen i fickur och klockor) gör honom sååååå adorable och ja, vad ska man säga? Älskvärda lilla figur! Han är så fantastisk. I'm late. I'm late. For a very important date. No time to say "Hello, Goodbye". I'm late, I'm late, I'm late.

Underbar karaktär han också. Loooove love love. Man kan ju inte göra annat än älska denna varelse, eller hur? Från Disney till Alice Madness. He's just adorable and great! Kaniner i allmänhet är jag ju svag för då jag själv har två stycken (som en gång i tiden var fyra) fyrbenta vänner, och ja vem älskar inte kaniner? Hela hans karaktär är bara så underbar. Man blir så fäst vid honom och han hänger ju dessutom med the mad Hatter, inte illa det! There's only one way to stop a MAD WATCH!

Jag kommer säkerligen tjata så mycket om denna varelse att ni dör men han är helt underbar! The Cheshire Cat från Alice in Wonderland. Han finns i så många olika versioner och tolkningar, allt från Disneys färgglada och spralliga version till Alice Madness Returns galna demonlika varelse. Oavsett så är han adorable <3

Till och med jag kan ju tänka mig att transformeras till en spelnörd om jag får det här spelet i mina händer. Iip! The face of evil, in the heart of darkness.. prrrrrrfect. Åh, The Cheshire Cat är underbar även som ond, galen demonspökkatt <3

Dala-Järna, julafton 2011.

Då var det julafton då. I år tillbringar jag den med mor, far, faster, kusin och andra hälft. Med näsdukarna och nässprayen i högsta hugg samt en kopp te med honung och halstabeletter så tar vi oss an denna jul också. För yes, lyckades bli rejält förkyld nu lagom till jul och allt. Ah well, det är ju ändå jul. Imorgon kan jag whina men inte ikväll. Ikväll ska alla vara glada!

I söndags hade vi två snöbollskrig! Dock bangade jag den sista eftersom jag kände att jag var tvungen att skriva lite, städa och dessutom hade jag en öm hals. Men det första slaget var jag med på! Det var Folkhemmet och Röda nästet mot Utsikten, Smedjan och Villan. Det var Dan (Folkhemmet) och Fredrik (Utsikten) som började mucka lite med varandra via Facebook och sen drogs ett krig igång. Efter hand så joinade Röda nästet oss och Smedjan och Villan värvades av Utsikten. Jävlar ja, det var snö överallt och ingenstans då man stapplade in genom dörren. Genomblöt var man men glad.

Jag satt och läste på lördagen också och då stod plötsligt Petra utanför mitt fönster och kastade snöbollar. Bus-Petra rullade runt i snön som en liten mask. Härligt med snö nu när det snart är jul! Tyvärr har jag inga bilder från snöbollskriget. Men här kommer lite bilder från i fredagskväll och i lördags i alla fall.

Knäna blir svaga och godis smakar inte lika gott längre, så beskriver Findus förvandlingen från 19-åring till 20-åring. Med glimten i ögat, vad annars. Anyhooooo. Idag passade vi på att fira Petra lite grann eftersom vi har julavslutning med skolan imorgon och på onsdag drar de flesta innan lunch. Så vi slog till med marängswiss i Folkhemmets kök (till Dans stora förtjusning). Maränger, glass i stora lass, chokladsås, grädde och bananer för hela slanten. Petra var nöjd och det är ju huvudsaken ändå.

Idag drog jag, Petra, Tony, Bea och Findus in till Ludvika. Petra och Tony drog hem ganska tidigt medan jag, Bea och Findus stannade kvar ett tag till. Efter en kort stunds övervägande drog vi ut till Rusta för att fynda julklappar och annat skoj samt handla på Coop. När vi väntade på bussen tillbaka in igen så var inte bara bussen försenad - vi höll på att frysa häckarna av oss i busskuren! Kallt som fan var det! BLÄÄÄÄ! Men eftersom vi kunde åka på samma biljett tillbaka som dit så var det väl förlåtet ändå. Jag handlade lite ätbart på Coop samt en julklapp till mor och far. Findus hittade roliga spel på Åhlens också! Dessutom var himlen jättevacker där vi stod och frös som grisar i väntan på bussen.

Yeah! Bild brutalt stulen av Dennis men jag har ju ingen tidning här på internatet. Här kan du läsa om oss på DT. Kampsport ffs! :D

Jag vill skriva, om dig, till dig.
Men jag hittar inga ord.
Inga ord är tillräckliga.

Jag såg mig själv i spegeln,
sen såg jag dig.
Jag såg och jag tänkte "Jag vill också vara vacker."

Men mina tankar fastnar inte på papper.
Mina känslor suddas ut av tårarna mitt hjärta gråter.
Dom låsas att dom aldrig fanns,
dom önskar att dom aldrig föddes.
När en tår dör på kinden,
så ligger smärtan av dess känsla kvar inom en.
Länge, länge.

Jag läste ut Den hemliga trädgården i torsdags! Så nu har jag satt tänderna i Agnes Cecila - en sällsam historia. Spännande spännande! Det är tur att man har böcker då man behöver dränka sig själv i något annat än alkohol eller vatten. Litteratur och en kopp te är oslagbart för ett krossat hjärta.

Bakslag efter bakslag. Idag ska jag bara tycka att världen är en hemsk plats. Men iofs så brukar jag vara mer kreativ om jag är ledsen. Det är ju något typ positivt... eller vad man ska kalla det. Nej jag ska försöka samla mig nu, jag kan ju inte gråta så då är det lika bra att lämna skiten bakom sig så fort benen bär och sen börja om på nytt. Åtminstone försöka. Det här med att prata ut med folk, det här med att gå igenom en massa tankar som rullar runt och trängs i mitt huvud, det här med att tänka logiskt och vara ärlig och öppen... åt helvete med det! Åt helvete med allt men inte alla. Åt helvete bara.

Jag är så trött på att må såhär, så trött på att det ska vara såhär. Men jag har gjort mina försök till förändring och jag får inget gehör. Så whatever, då får det väl vara då. Jag orkar inte dra mer än jag redan gör. Orkar inte lägga ner energi på människor som bara sårar mig ändå. Ibland så vill jag bara ge personerna en varsin rejäl jävla käftsmäll, ibland vill jag göra ett sista försök till att prata ut och ibland så vill jag aldrig mer se personen igen. Just nu vet jag inte alls vad som är rätt eller fel, vad som är ut eller in. Jag vet bara att situationen får mig att må dåligt och att man ska lämna skeppet innan det sjunker.

Gull-Petra fyller ju år den 22 men då åker typ alla hem så jag köpte en present till henne igår som hon ska få innan sin riktiga födelsedag. Sötan fyller 20 och allt! Blir stoooor flicka.





Söt-Findusen hjälpte mig lägga i lite mer färg i håret igår!<3



Yeah! Jag är lite hardcore ändå, hardcore redhead!



Köpte SvampBob kex i stan igår också, var ju bara tvungen!

Igår hade vi Ordare ordnat med lite knytis och festligheter, lekar och annat. Tyvärr så fick jag bara dessa bilder förevigade, Petra kommer säkerligen ladda upp fler och mycket bättre bilder från festen då hon har bättre kamera, är en bättre fotograf och var där längre än jag var. Så håll utkik på hennes blogg.

Jag undrade varför min ena arm ömmade så mycket och igår kväll så hittade jag ett rejält blåmärke som måste vara den skyldige. Det här är ett riktigt blåmärke, banne mig! Hardcore brud for sure. Mina bilder suger dock och den ser ganska blek ut men it's not. Jag måste dock vara rätt tragisk som fotar blåmärken... men vadå, sysslar man med kampsport så vafan! Då är det här ändå bevis på att man kör hårt !

Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
You begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life
How to save a life

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life

Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life

Tre minuter.
Tre slag, tre sparkar, tre träffar, tre punkter.
Två minuter.
Miss.
En minut.
Håll garden uppe! Släpp aldrig garden.
Försvara dig!
Attackera!
Var defensiv!
Var snabb!
Var oberäknerlig!

En smäll.
Två smällar.
Tre sparkar.
Träff, miss, träff.
Smaken av blod i munnen,
känslan av adrenalin i kroppen,
hjärtat bankar,
pulsen slår.

Kom igen nu, fokusera!
Tappa inte fokus för fan!
Rör på dig, snabbt , snabbare.
Böj dig ner, låg tyngdpunkt, snabba rörelser.
Andas, varva ner, andas.
Parera, sparra.
Känn ingen fruktan, var inte rädd.
Dö eller slåss.
Känn smärta eller skapa den.
Var i din kropp eller utanför den.

Över.
Allt är över.
Några minuter av mitt liv är borta.
Några blåmärken rikare, lite rivsår, lite smärta i axeln.
Jag är svettig och varm, flåsar och hostar.
Kippar efter andan, drar in nytt syre i mina lungor.

Du lärde mig att slåss.
Du lärde mig hur man överlever.
Hur man ska göra för att aldrig bli träffad,
hur man ska göra för att aldrig falla.
För faller du är matchen slut.
Du bjöd in mig till pain factory.
Du gav mig din hand.
Du höll upp mitt huvud.
La öra mot öra och viskade
"Slåss! Slåss för ditt liv!"

Sista kortet är lagt. Spelet är slut. Schackmatt. Game over. The end. Finito. Gone baby gone. Jag trodde verkligen att det fanns spår av mänsklighet i dig, att du någonstans brydde dig om mig, att det du sa var äkta. Nu har jag fått inse att allting bara var lögner och att du aldrig någonsin brydde dig om mig eller ens hade planer på att finnas för mig. Jag vet inte varför men jag var väl underhållande, tidsfördriv, något att roa sig med för stunden. Har ingen jävla aning och snart orkar jag inte ens spekulera i det. Det är synd för jag gillade verkligen dig, det kommer ta ett tag att sluta med det också. Jag trodde på oss men jag har fått bita i det sura äpplet. Nu måste jag gå vidare. Det kommer ta sin tid, svida och göra ont. Men allt sånt här går över med tiden. Om 100 år vet jag inte vem du är, då har jag glömt dig, då har jag lärt mitt hjärta att förtränga.

Jag hoppas att du någonstans inser hur mycket du sårat mig genom att du fick en tillit som du inte ens förtjänade. Du fick delar av mig som du inte borde fått. Jag ångrar som fan att jag ens släppte in dig men nu är det för sent. Nu är det över. Nu är du borta. Nu måste jag vända blad och byta kapitel. Jag avskyr att du tar allt så lätt, att du inte lider så som jag gör, att du inte känner som jag känner, att du är likgiltig och iskall. Jag hatar att det är jag som mår dåligt, att det är jag som gav men inget fick och att det är jag som måste ta mig igenom allt. Åh, jag önskar att jag kunde få slå dig. Jag vill bara slå dig. Ge dig en fet jävla käftsmäll. Men jag vill inte röra vid dig, jag vill inte se dig, jag vill inte höra din röst, jag vill bara glömma. Jag vill förtränga. Jag vill inte.

Idag drog jag, Petra och Tony in till Ludvika en vända. Jag köpte kosttillskott så nu hoppas jag att jag blir piggare i knoppen, får mer energi, får bättre sömn och kan prestera mer på träningarna. Yes! Nu jääävlar! Sen svängde vi in på Åhlens och fick syn på något roligt - smink för håret. Fanns i olika färger, mascara-liknande som man kladda in i håret. Riktigt coolt faktiskt! Sen drog vi hem. Blev en ganska köplös vända ändå förutom att vi också köpte mat på Hemköp. Nu hoppas jag att kosttillskottet verkligen ger mig lite resultat och inte smakar alltför illa..

Första träningspasset med LA BT MMA (LudvikA Brazilian ju-jutsu Thai MMA). Imorgon kommer jag ha träningsvärk så det bara skriker om det, men sååå värt ändå! Hade roligt som bara fan, snart kanske jag är lite människa igen. Kampsport är bland det bästa som finns på jorden. Så är det bara. Så tills på torsdag får jag finslipa mig lite och strypa kudden..

Bus i köket på kvällen då man ska få i sig lite kvällsmat innan man drar upp till rummet för att nörda Facebook, skriva lite, tänka lite och bara vara lite innan man går och lägger sig. And yes, music and tea <3 Petra och Tony var så klart i farten (vilka annars?!) och som alltid så blir det en herrans massa bus och saker flyger omkring.. men vi älskar dom ändå! <3

"Once upon a time, in a faraway land, a young prince lived in a shining castle. Although he had everything his heart desired, the prince was spoiled, selfish, and unkind. But then, one winter's night, an old beggar woman came to the castle and offered him a single rose in return for shelter from the bitter cold. Repulsed by her haggard appearance, the prince sneered at the gift and turned the old woman away. But she warned him not to be deceived by appearances, for beauty is found within. And when he dismissed her again, the old woman's ugliness melted away to reveal a beautiful enchantress. The prince tried to apologize, but it was too late, for she had seen that there was no love in his heart. And as punishment, she transformed him into a hideous beast and placed a powerful spell on the castle and all who lived there. Ashamed of his monstrous form, the beast concealed himself inside his castle, with a magic mirror as his only window to the outside world. The rose she had offered was truly an enchanted rose, which would bloom until his 21st year. If he could learn to love another, and earn her love in return by the time the last petal fell, then the spell would be broken. If not, he would be doomed to remain a beast for all time. As the years passed, he fell into despair and lost all hope. For who could ever learn to love a beast?"

Åh jag ryser! Känner du igen texten? Den kommer ifrån... *tadaaaam..* Skönheten och Odjuret! Disney gav ut sin version av den år 1991 och det finns en herrans massa underbara citat och karaktärerna i den är ju makalösa! Disney är en klass för sig. Klassiker som faller i händerna på Disney blir alltid lika väl omhändertagna! Så här kommer lite citat som jag inte kunde låta bli att kopiera och slänga in i bloggen, dom är ju så charmiga.

Chip: Do I still have to sleep in the cupboard?

Featherduster: [to Lumiere] I've been burnt by you before!

Gaston: It's not right for a woman to read. Soon she starts getting *ideas*, and *thinking*...

Belle: [singing] I want adventure in the great wide somewhere. / I want it more than I can tell. / And for once it might be grand / To have someone understand / I want so much more than they've got planned...

Cogsworth: [Maurice has opened his door to peek inside] Sir, close that at once! Do you mind?

Beast: [Struggling] You - You came back.
Belle: Of course I came back. I couldn't let them... Oh this is all my fault. If only I had gotten here sooner.
Beast: Maybe... Maybe - it's better... it's better this way.
Belle: Don't talk like that. You'll be alright. We're together now; everything's going to be fine, you'll see.
Beast: And at least - I got to see you - one last time.
[the Beast dies]
Belle: No, No! Please. Please... Please don't leave me.
[Belle sobs]
Belle: I love you.
[the last rose petal falls]

Cogsworth: [singing] Well, perhaps there's something there that wasn't there before.
Chip: What?
Mrs. Potts: [singing] There may be something there that wasn't there before.
Chip: *What's* there, Mama?
Mrs. Potts: Shh. I'll tell you when you're older.

Jag fuskade lite och har redan läst fyra kapitel i Den hemliga trädgården som fick bli nästa bok att kasta sig över. Hittills är den utmärkt, jag ser fram emot att få läsa denna bok som jag innan visste väldigt lite om. Dags att läsa lite till och samtidigt smörja stämbanden med lite te. Inte för att man kanske behöver sin röst då man läser (om man inte kör med högläsning naturligtvis) men det finns alltid en orsak till att dricka te!

Nu har jag läst ut Robin Hood och vad kan jag säga mer än att den är genialisk? Precis som då man ser på Disney's Robin Hood så blir man bara kär och vill aldrig att det ska ta slut. En legend som lever vidare, med all rätt! Länge leve Robin Hood! Och länge leve Marian!

Nu är det dags att kasta sig ner i nästa bok! Har börjat redan, lite fusk kanske.. oopsi!

Alla vet att sorger kan endast dränkas i te, en riktigt jävla bra bok och en stunds total isolering från omvärlden. Kanske en god natts sömn också? Hah, du måste skämta med mig. Sovit gott på natten har jag inte gjort på länge. Jag har intalat mig själv och är nästan övertygad också om att jag bör undvika alkohol en tid framöver. Tills min logiska sida återvänt. Dränka sina sorger i alkohol gjorde jag inte bara i min ungdom, inte alltför länge sen fick jag bittert ångra det hela och bita i det sura äpplet. Hellre vara enormt korkad och nykter, än att vara dubbelt så korkad och onykter. Snubbla runt i snön, gråta och kräkas... nja, det känns inte lockande just nu. Nej jag ska läsa klart Robin Hood ikväll och sen sätta tänderna i nästa bok så fort jag bestämt mig för vilken det ska bli. Koka te var det ja!

Det finns saker jag önskar vore ogjorda, men också saker jag önskar vore redan gjorda som jag står inför att utföra men det grämer mig enormt mycket. Jag har dragit mig för det länge nog och jag visste ju att tids nog så måste dagen komma. Vad är det jag är rädd för? Förlora en vän. Förstöra en vänskap. Skrapa sönder lite mer på min egen stolthet. Tänja på gränserna kring vad jag tål och inte tål. Ah, om jag bara visste bättre. Men är man dum så får man gott betala för sig. Misstag ska inte gå obemärkta förbi inte. Allt har sitt pris.

Jag skrattar gott åt min egen dumdristighet ibland, jag roar mig med att driva med mig själv. Det känns som om vad jag än gör, vad jag än säger så kommer jag störa och vara i vägen. Jag avskyr den känslan, så därför har jag undvikit det här så gott jag kunnat. Oh, you poor thing. Du måste tycka bra illa om mig nu, se mig som en liten idiot om inte värre. Jag hoppas att det här slutar gott trots allt. Mer skit behövs inte.

Försöker skriva ner allt jag vill säga dig, alla känslor, alla tankar och funderingar. Försöker på något sätt hitta en bra väg att gå utan att trampa någon på tårna, inte minst mig själv, men det verkar som om den svåra vägen denna gång är den rätta. Jag har nog dragit mig själv i näsan några gånger redan så varför inte lite fler gånger. Tycker ändå min näsa är ful. Sorry, off topic. Desto mer jag försöker, desto sämre går det. Man ska tala ifrån hjärtat sägs det men mitt hjärta slutade slå för ett bra tag sen. Jag är ganska säker på den saken.

Inte heller har jag hört ifrån logiken på länge. Kanske har även den sidan gått i ide eller övergett skeppet. Ah, well. Jag har väl inget val än att helt enkelt krypa till korset igen och stå för mina handlingar. Jag vet inte alls vad jag ska säga, jag vet knappt hur jag känner längre. Jag är bara förvirrad och tom, lite rädd och lite mera förvirrad. Men jag lovar, efter det här samtalet ska jag inte störa dig mer.

Jag gör upp en lista över önskvärda julklappar i år. Wanna see it? Följande är böcker: Sherlock Holmes, Red riding hood, Frankenstein, Through the looking glass and what Alice found there. Önskar mig också en svart bh från Lindex, Bombshell Ella M. Sen önskar jag mig nog ingenting mer materiellt utan bara pengar, god lycka och ett skönt jullov där man får träffa lite folk. Låter ju gulligt, eller hur? Jag är ganska gullig ibland.

Ska jag vara helt ärlig så har jag kommit med lite insikter också gällande mig själv. Både dåliga och bra sådana. Kanske mest dåliga, men det kan också bero på hur man vänder på det och hur man ser på saken. Om jag bitchslappade mig själv tre gånger varje morgon innan jag släpade mig iväg till morgonmötet, skulle jag då kanske slå in lite vett i mig själv efter någon vecka? Eller skulle jag bara få blåmärken. Ibland blir jag bara så frustrerad över mig själv och hur jag beter mig. Jag borde kanske radera inlägget om hur onda människor kan vara och hur trött på mänskligheten jag är ibland eftersom den människa jag stör mig allra mest på är jag själv. Men nej, inlägget får vara kvar och jag återgår till att whina. Jag är ju inte mer än människa jag heller.

Ibland möter vi folk som verkligen får oss att rycka till, bli förvirrade och sen komma underfund med saker som oftast handlar om oss själva och/eller den personen. Sånt vi kanske blir glada över att komma underfund med, eller så blir vi bara mer irriterade och förvirrade över situationen som uppstått. Vi möter människor som påverkar oss på sätt vi själva inte kan styra över med andra ord vilket oftast leder till total förvirring och självförsvar i form av förnekelse och oro. Jag har träffat två sådana personer sen jag började här, kanske tre, jag är osäker på om nummer tre är lika vass som de övriga när det gäller att göra mig konfunderad.

Jag har mött sidor av mig själv jag var ganska säker på inte längre fanns och jag har även visat delar av mig själv som jag försökt glömma och förtränga. Människor i allmänhet påverkar mig på ett visst sätt ja visst men ibland så dyker det upp speciella människor som får en att bli någon man inte själv känner igen. Jag har pratat med människor på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle kunna kommunicera med. Förbryllande? I KNOW.

Ah well, jag ska faktiskt ta mig i kragen (alt. hänga mig eller dränka mig. Vilket som!) i veckan och försöka lösa lite saker som ligger och trycker och svider på olika ställen i hjärta och själ. När jag tänker efter så kommer jag troligtvis att önska att jag kunde stoppa huvudet i sanden eller stänga in mig i garderoben tillsammans med ett paket flingor och Proviva i tre månader när det här väl kommer upp till ytan. Vissa saker tycker jag är extremt jobbigt, ex. erkänna för mig själv och andra att jag är ganska out of control. Men ibland måste man göra sånt som känns jobbigt, sånt som man drar sig för men som man i slutändan tjänar mycket på att göra. För ens egen skull inte minst.

People. Again. It's so fucking complicated, you know.
But quite all right, but you did give me quite a turn.

Idag drog vi in till Haffas för att roa oss och lyssna på BoomTown och musikpedagoger som bjöd på ljuvlig musik i alla dess former. Tyvärr så kunde vi inte stanna hela kvällen vilket var extremt tråkigt. Ska dock erkänna att jag var liiite off ikväll, var trött i huvudet då gårdagen blev lite väl sen innan jag kom i säng och jag som hade planerat att gå upp i tid för att duscha och fixa... men men. Man kan inte få allt i världen.



Manno





Linn Tinnerholm



Linda Malm



Lotown











Pellet Boj







Anders Lövgren







Musikpedagogerna





Linda Malm igen



Walk the sun







Revoked







Jakkobi





Dominic & friends

Den här veckan har varit intressant, minst sagt. Både bra och dåliga saker har hänt. Äntligen kan man pusta ut lite och äntligen får man lite goda nyheter. Folk börjar bli lite lagom busiga och mysiga nu till jul, stämningen börjar verkligen gå åt rätt håll även om det finns undantag. Men varför sticka under stolen med sånt som faktiskt är bra och trevligt? Så nu lyssnar jag på Johnny Nash för att få lite positiva vibbar till helgen. Jag, Findusen och Elias var ute och busade med snögubbarna en stund innan Elias drog och tränade, Findus fick manligt sällskap och jag återgick till att knarka Alice i Underlandet. Ah well. I helgen ska jag bara försöka ta det lugnt, suga i mig positiv energi i alla dess former och bara ha riktigt jävla roligt.

För att underlätta att det snart är jullov (jag veet! Jag borde vara hyperglad att det är lov men icke då. Kommer sakna alla, kommer sakna att ha något att göra mer än att ströva runt hemma hos mina föräldrar men iofs så får jag umgås en massa med mina fyrbenta vänner.) så måste jag tröstläsa en massa för att inte ligga i sängen och fundera för mycket över frågor som ändå inte har några givna svar. Typ varför man lever, varför jag inte drunknade som liten då jag faktiskt höll på att drunkna, varför jag föddes med svart hår... jag vet, jag grubblar för mycket helt enkelt. Ah well.

Något har jag lärt mig ifrån denna vecka: Jaga inte upp dig så jävla mycket, tänk positivt även om saker och ting verkar ganska negativa, sug i dig mer av det som verkligen är bra och skapa din egen lycka. Over and out. Jag har verkligen tendens att tugga sönder gardiner innan saker och ting ens har skett, och jag vet att jag oroar mig alltför mycket för andra människor för att det ska vara bra för mitt eget bästa. Jag börjar bli gammal med andra ord. Mitt hjärta orkar inte. Så, jag ska genast sluta knapra i mig en massa olycka. Saker och ting börjar ju klarna upp nu och bli bättre. Vi går åt ljusare tider! Såå.. please avoid it in future! Just be happy!

Denna fredags låt får helt enkelt bli Radiohead - Creep!

Länge hade hon suttit vid vattnet, ensam och funderat med en filt svept om sig. Det kalla vädret vittnade om att hösten nu gått över till vinter och att den tunna mattan av snö snart skulle bli tjockare och att vissa djur redan förberett sig inför vintervilan. Hon njöt av ensamheten och lät den omfamna henne och lugna ner henne. Tårarna hade stelnat till på hennes kinder och tryckte lätt mot huden. Envisa och fortfarande smått brännande. Det var december månad och tiden hade gått mycket fortare än hon förväntat sig. På gott och ont. Hon intalade sig själv flera gånger att ett brustet hjärta hade hon ju haft tidigare så det var knappast något som borde påverka henne så starkt längre. Hon var trots allt ingen kärlekskrank tonåring nu utan en vuxen kvinna som borde lära sig med tiden att logik och vett i huvudet betyder mer än vimsiga känslor och annat påfund.

Trots det var det kanske inte så konstigt att hon rymt den natten, lämnat allt och alla bakom sig en stund för att bara vara. Kanske var det där söndertuggade hjärtat inte så mycket mer än ett godtroget hjärta som bara ville väl och hoppades. Hon fnös lite lätt åt sig själv, att hjärtat fortfarande hyste en strimma hopp var ju bara löjligt. Det var sånt man bara läser i kärleksdikter eller ser på TV program. Kärlek som slutar gott och kärlek som inte gör ont. Långsamt började hon resa sig upp, borsta av lite vitt från sina byxor och huttra lite innan hon började gå upp mot vägen igen.

Träden stod stilla och sov. Blommorna som tidigare hade pyntat vägkanten var borta. De faller i glömska, precis som jag borde göra med mina känslor. tänkte hon. Ingen skulle sakna hennes bedjande, trånande blick och hennes smått uppspärrade ögon. I alla fall inte honom som blickarna var menade för. Inget svar skulle hon få och det visste hon. Något som inte direkt gjorde allting enklare, snarare tvärtom så blev sanningen och vetskapen om det hela mer smärtsamt än hon räknat med. När hon kom in genom dörren möttes hon inte bara av värme utan också röster ifrån köket en trappa upp. Dörren stod lite på glänt men hon slank förbi den och upp för trappan till sitt rum. Det knarrade lite då hon gick så hon skyndade på stegen för att slippa träffa på någon. Med ett ryck i handtaget så for dörren upp och hon smet in på sitt rum igen och låste bakom sig.

Hon kröp upp på sängen och bäddade in sig i täcket. Slöt ögonen och försökte sova. Med kläderna på låg hon nu i sängen och tvingade sig själv att tänka på något annat. Något trevligt. Hon grävde djupt i sina tankar. Kanske skulle hon tänka på hur underbart det skulle bli med sommar igen om några månader. Tiden går ju trots allt fort. Snart skulle blommorna kika fram igen, träden vakna och skaka av sig det vita täcket. Landskapet skulle bli grönt och frodigt igen. Värmen skulle smyga sig på henne och hon skulle slippa frysa. Men det förståss, tänkte hon bittert, den här kölden har inget med vädret att göra. Det spelar ingen roll hur många jackor, tröjor och byxor jag sätter på mig. Jag fryser ändå. Ty ett brustet hjärtas kyla kan inte värmas med något annat än tidens värme eller kärlekens eldar.

Det finns många legender om Robin Hood - hjälten från Sherwoodskogen som stjäl från de rika, ger åt de fattiga och ständigt gäckar den snikne sheriffen av Nottingham och hans anhang. Här är den ursprungliga berättelsen, som ger liv åt myten om den frihetskämpande Robin Hood.

Den brittiske författarinnan Rosemary Sutcliff (1920-1992) räknas idag som en av de främsta författarna till historiska romaner för barn och ungdomar. Hon har genom sitt rika författarskap tolkat flera historiska legender, däribland den om Robin Hood (1950).

Uhh, jag ryser lite grann och får liiite gåshud av att läsa "här är den ursprungliga berättelsen". Jag menar, vem har inte sett Disneys film Robin Hood och älskat den? Och vid lite äldre ålder sett den med Kevin Costner? Det finns så många olika varianter av Robin Hood och nu ska jag kasta mig in i den allra första av dem alla. Nu ska jag läsa den första Robin Hood berättelsen ever. Uhh! Gådhud igen! Ikväll ska jag börja läsa Alice i Underlandet också. Det är nog min absoluta favorit, Alice böckerna.

Jag har gått och spanat på dessa böcker i evigheter, och idag slog jag till. Klassiker måste man ju bara ha i bokhyllan! Det är böcker som Jorden runt på 80 dagar, Alice i underlandet, Robinson crusoe, Robin hood, Unga kvinnor mfl. Dessutom slank det ner ett par benvärmare också. Oopsi. Alice in Wonderland på engelska måste man ju också ha i bokhyllan. Nu fattas bara Through the looking glass and what alice found there, en massa Sherlock Holmes och Frankenstein. Sen är jag ganska nöjd. Eller ja, det finns väl oändligt med fler böcker jag vill sluka och ha i mitt hem men det är just dom jag satsar på härnäst. Yes.

Petra och jag var in till stan, på bussen fick vi sällskap av Findus och Karin också. Jag och Petra stod och nojade oss och trodde att vi absolut inte skulle hinna med bussen hem, vi var nästan säkra så vi stressade till bokhandeln och sen till Hemköp. Gissa vad! Icke då. Vi stod och frös som två grisar...

Today is the first of our numbers
We're never asleep
Sometimes there's a voice when I close my eyes
Sometimes I can't hear you speak

Did you learn to take cover
Or are you running away?

And you see right through me
This shouldn't last forever
You're so close
Now it's time to say goodbye

You wait for the sun in the morning
I'm waiting for rain
Sometimes you're too close when I close my eyes
For now you're quiet again

The story is over
You never wanted the same
Did you learn to take cover
Or are you running away?

And you see right through me
This shouldn't last forever
You're so close
Now it's time to say goodbye

Talk to me
This voice is the faintest I've heard in the longest time
Do you want to see this to the end?
You know, you know I do

And you see right through me
This shouldn't last forever
You're so close
Now it's time to say goodbye

Talk to me
This voice is the faintest I've heard in the longest time

- The Birthday Massacre, Forever

Snodde ett foto av söt-Petra eftersom jag inte har någon egen bra bild på Findusen.

Jag är så otroligt lycklig som funnit dig!
Du är the one and only Findus.
En av de allra mest azum personer i mitt liv ever.

När vi är tillsammans, kan ingenting stoppa oss!

Den här dagen suger hårt! Migrän som sagt och inte heller fortsatte dagen i mitt tecken... nej nej varför skulle den göra det? Allt krånglar, jag håller på att svimma i matsalen, mår illa, har ont i magen och huvudet och är halvdöd. Fått lite feber och känner mig som en zombie. Well, det kunde ha varit värre iofs.... solen kunde ha slukat jorden eller något. För att trösta mig själv lite grann så sitter jag och kikar på vackra saker på Tradera och lyssnar på underbara The Birthday Massacre <3

Jag har också mejlat en herrans massa företag och fixat en hel del. Har verkligen känt att det inte alls varit min dag alls. Men nej, nu börjar vi om. Imorgon är det torsdag och då jävlar kommer det bli en underbar dag bestämmer jag här och nu! Idag är början på något bra, slutet på något dåligt. Nu ska vi tänka positivt, njuta av livet och bra musik och leka i snön.

Inatt var en hemsk natt. Migrän säger jag bara.. USCH! Förbannat också. När den äntligen släppte och jag äntligen slapp krypa mellan sängen och toan så skulle jag försöka SMSa min lärare. Icke då. Jag kunde ju knappt hålla i telefonen. Petra och jag gjorde sällskap till lunchen, på med tomteluvan också eftersom det trots allt kommit snö och det var ju lite plus med tanke på hur fruktansvärd natten och morgonen varit.

Nu har jag skrivit två haiku, en sonett och en ottave rime. Ganska okej ändå. Så ska jag skriva en obunden dikt också och sen är jag väl typ.. klar? Iofs så lär jag ju försöka med det övriga också bara för skojs skull, dvs knittel, blankvers, alexandrin, sapfisk strof och trimeter. Mitt huvud är typ ömt och gör fortfarande ont, som om jag slagit i ett hårt skåp eller en dörr. Så jag får helt enkelt ta det lugnt idag och bara försöka rensa huvudet lite. Vore ju enormt tragiskt att bli liggande en natt till i plågor. Jag hatar mirgän! Helvetiska påfund...

Eftersom Petra får ha de finaste fönstren i Folkhemmet så får jag banne mig ta titeln "Finaste sängen". Satinlakan är kärlek<3 Inatt ska jag fan sova bra eller så kommer spöket på vinden få stryk. Idag har jag städat lite vilket är såå galet skönt! Jag älskar att städa i underkläder, gör det nästan varje gång jag städar för man blir så jävla varm av att städa och det är så mycket händigare att skutta runt i underkläder då man dansar omkring med dammsugare och trasa. Badrummet är också rent nu, har gjort rent i handfatet, duschen och toalettstolen. Av någon orsak så blir jag alltid liiite gladare och snällare efter att jag har städat. Jag städar därmed ofta då jag blir ledsen, deppig eller stressad. Efteråt känns allt liite bättre. Alltid något säger jag. Sen får man ett rent rum också.

Tyvärr kan jag inte ge er några bevis på att jag faktiskt trallade omkring i bh och trosor, ni får helt enkelt tro på mig. Varför skulle jag ljuga? Lilla söta jag, tss.

Jag är så fruktansvärt trött. Människor säger jag bara. BAH! Fy och blä. Inte kan man lita på dessa varelser för fem öre. Iofs, jag ska väl inte sticka under stolen med att det finns dom som jag litar på och som har min fulla tillit och vänskap. Jag avskyr inte människor, bara vissas beteende och ska jag vara helt ärlig så finns det beteenden hos människor som helt ärligt äcklar mig! Driver mig till vansinne! Jag ryser och mår illa. Det finns människor som bara borde försvinna från jordens yta, som får mig att hoppas att det finns en rättvis Gud och ett jävla förbannat helvete som man kan skicka dom till. Nu talar jag dock om avskyvärda varelser som mördare, våldtäksmän, djurplågare and so on. MEN det finns också dom som borde få en rejäl smäll eller två. Well, som Findus sa "Some people need a high five. In the face. With a chair." SÅ jävla rätt!

Det verkar som om det är extremt svårt att bete sig efter ålder och inte efter random ursäkt som ingen ens orkar lyssna på eller förstår innebörden av. Det verkar jävligt svårt att bete sig som folk överlag! Tänk om alla bara kunde sköta sitt, tänka på att bete sig lite som folk och vara lite mogen för sin ålder.. så jävla enkelt allt vore då!

Jag är helt förälskad i mitt röda hår, snart ska jag färga utväxten också. Min Milla baby har också blivit rödtott nu, sötisen <3 så vi är dalkullor med rött hår, hell yeah! Hittills har jag haft några hårfärger ändå..

Som många kanske märkt så är jag ganska så beroende av mitt hår, det är typ det finaste på mig själv om jag får bestämma. Ibland hatar jag mitt hår för de är tjockt, halt och bara asiatiskt envist MEN det är också slitstarkt och riktigt azum på många sätt. Så yeah, love it.



Blond typ..



Svart med blonda inslag



Hela bilden



Första gången jag hade rött



Svart med orange och grönt



Lilarött , ganska mörkt



Min naturliga hårfärg som är svart

Idag började poesiveckan för oss Ordare. Det var en hög ganska trötta elever som släpade sig in i klassrummet efter morgonmötet. Örjan hade genomgång med oss och vi fick veckans uppgifter. Dags att ge sig själv några bitchslaps och sätta igång med lite poesi då. Här ska skrivas poesi som ska lämnas in på fredag, en obunden och en bunden. Jag kommer antagligen slita av mig lite hår och bita sönder några naglar innan veckan är över..

På lördag spelar en drös med BoomTown elever på Haffas inne i Ludvika, känn er tvingade att gå dit!







Stackars Joel var halvdöd..














Efter lektionen var det lunch...





Elias ville inte vara med på kort men klaga på snö och dialekter kunde han minsann!



Inte för att vi har någon snö men ändå.



Jag och Petra begav oss efter lunchen till receptionen en vända.

Det fanns en tid då jag visste vem jag var.
Någonstans på vägen så tappade jag bort mig själv.
Det brukade vara så enkelt,
jag var så säker.
Nu vet jag ingenting längre,
jag fumlar runt i mörker.

Jag mår illa av mig själv ibland,
för jag släppte taget om så många drömmar
bara för att låta mig förföras av en inre önskan
om något mer.
När jag var 16 slutade jag frukta döden,
när jag fyllde 18 blev jag rädd för livet.

Jag brukade slå mig fram,
nu är jag rädd för att vända mig om.
Om jag vore hälften så mycket som jag var då,
så skulle jag fan aldrig hamnat i den här skiten.

Jag är väldigt nöjd med mina Graffiti nagellack. Som alltid så suger mina bilder hårt, det ser inte hälften så coolt ut som det gör på riktigt. Men det är alltid något i alla fall.

En gång i tiden så var jag någon,
jag kände mig själv utan och innan.
Jag visste vem jag var,
vem jag ville bli,
var på väg att bli.
Jag visste vart vägen jag gick på slutade.

En gång i tiden så trodde jag på något,
jag hade mål och drömmar i livet.
Jag visste vart jag ville gå,
vart jag var på väg,
vart jag ville någonstans.
Jag visste vart vägen jag gick på ledde.

Jag snubblade, ramlade och flumade runt.
Jag fäktade mig fram i mörker, utan något spår av ljus.
När jag kom fram ur tunneln så var jag vilse.
Jag försökte hitta tillbaka igen men vägen var borta,
åtminstone dold för mina ögon.

Jag kröp runt ett tag tills jag hittade en annan väg,
jag trodde det var den rätta,
den jag skulle gå på, den var ju menad för mig.
Men när jag äntligen orkade resa mig upp,
så fann jag mig själv i en helt annan värld.
Jag fumlade runt lite till,
förvirrad och förvånad över vart jag var.
Jag kände inte igen mig,
och jag visste inte ett skit längre.

Någonstans i mörkret så tappade jag bort mig själv,
stora delar av vem jag varit bara försvann.
Jag slutade lita på mig själv för jag hade blivit en främling.
Jag slutade lyssna på mitt hjärta för hon visste ingenting om mina drömmar längre.
Det som en gång varit så självklart fanns inte längre.

Den jag hade blivit gick inte att känna igen,
inte ens min spegelbild kändes bekant längre.
Jag kände inte igen min egen blick,
den som en gång varit stadig och stolt
flackade nu runt och vände ut och in på sig själv.
Jag kände inte igen mina egna ord,
dom som en gång kommit ut så raka och välformulerade
brast nu itu och blev till ett ohörbart svammel.

Vem hade jag blivit?
Vart hade jag hamnat?
Varför kunde jag inte hitta tillbaka till mig själv igen?

Jag har kommit fram till ett vägskäl och jag snurrar runt runt runt.
Kan inte tyda texterna på skyltarna.
Hur fan ska man veta vilken väg som är rätt?
Långsamt tar jag första steget.
Lämnar saker och ting bakom mig.
Jag vill hitta mig själv igen,
och det kan jag inte göra här.

I hang on every word you said and
No one could get inside my head like you
Then I guess I was a fool for you then
But now I understand
It was all part off your plan
And you should know that

You taught me what it was
To feel the sting of love
To feel like I don't ever wanna let somebody ever get that close to me again
I learned so much from you
Things I'd never do
now that we're apart
You taught me how to break a heart

Dear God if you can hear me know
please stop the anger building up inside me
I need you to come and guide me
I look into the eyes
Of the one I thought was mine
And my only scream is

You taught me what it was
To feel the sting of love
To feel like I don't ever wanna let somebody ever get that close to me again
I learned so much from you
Things I'd never do
now that we're apart
You taught me how to break a heart

No one could get inside my head
You taught me what it was
To feel the sting of love
To feel like I don't ever wanna let somebody ever get that close to me again
I learned so much from you
Things I'd never do
now that we're apart

You taught me what it was
To feel the sting of love
To feel like I don't ever wanna let somebody ever get that close to me again
I learned so much from you
Things I'd never do
now that we're apart
You taught me how to break a heart

Jag söker efter dig i mina tankar,
men du finns inte där.
Jag letar efter dig i mina drömmar,
men jag hittar dig inte.
Jag försöker nå dig med min blick,
men det är inte mig du tittar mot.
Jag försöker röra vid din uppmärksamhet,
men det är inte mig du vill se åt.

Du gör mig så förvirrad,
jag vill sluta undra.
Vill sluta fundera, tänka, bry mig, känna.
Men det är inte mig hjärtat lyssnar på.
Det är din röst hon vill höra.
Viska mitt namn.
Det är dig hon vill ha.

Jag hatar mig själv så för att jag låter den här känslan ta över.
Känslan av att längta efter dig, åtrå dig, önska mig lite mer av dig än jag har.
Jag vill kunna slå ifrån mig allt det här, gå vidare med huvudet högt.
Ändå är det alltid jag som kryper efter dig, med svansen mellan benen.
Jag beter mig så illa, mot mig själv och mot dig.
Som en trofast hundvalp, som en utsvulten räv, en övergiven kattunge.
Varje steg du tar bevakar jag, varje gång du ser upp så vill jag möta din blick.
Jag vill vara nära dig fast jag borde hålla mig långt borta.
Jag vill men jag får ingenting tillbaka.

Ändå står jag här.
Ta mig när du vill.
Jag är din.
Oavsett.

Ibland måste man få vara syndig och handla lite saker till sig själv. Så idag drog jag in för att handla mat till helgen samt kika på Lindex lite grann. Det blev inte direkt mer än jag tänkt eftersom jag inte tänkt alls. Så nu är jag hemma igen i mitt lilla söta rum, stökar runt lite och ikväll blir det glögg, spel och varma mackor. Förhoppningsvis så kommer jag kunna ta itu med lite skit nu i helgen som behöver tas itu med. Sen måste man ju lyssna på The Cure - Friday I'm in love bara för att det är fredag!



Jag var i starkt behov av en ny svart bh då min gamla favorit gick sönder men tyvärr fanns varken den vita eller svarta i min storlek så tog en mörkgrå istället. Ändå neutral färg!



Jag har innan varit lite skeptisk till det här med graffiti nails och shatter nagellack, MEEN jag är lite extra förtjust i saker som glittrar SÅ idag blev det tag 3 betala för 2 nagellack i tre glittriga färger. Gissa vad! Dom funkar!



REA är underbara grejer alltså. Duschkräm och body lotion som doftar vanilj och kola. MMMMUMS!!



Sen bar det av till Willys för att handla inför helgen. Jag lever på typ samma sak varje vecka. ProViva är ett måste, likaså youghurt. Eftersom jag fått veta att jag har saltbrist så blev det också popcorn och sen tyckte jag godisaskarna var så sööööta!











Flingor är lite av ett beroende för mig men jag försöker avvänja mig steg för steg. Honung har jag så klart i te och frukt är ju bara ett måste. Bröd brukar jag nalla lite från skolans matsal, öhum.



Sånt här har jag levt på större delen av tiden här, men nej jag ska ju sluta nu!